Röntgad HD D & AD u.a (030603)
Kändes fruktansvärt när beskedet kom, men med lite distans på det så är vi glada att hon inte verkar ha det allra minsta besvär trots att den ena höften är B och den andra D som i Dålig.

Veni föds (011010)
Mojo-kull nr 1 såg dagens ljus 10 oktober 2001. Läs mer...

Utställningar

Stamtavla

Fotogalleri

Reportage

Kull: Mayah x Brasse 011010 (Mojo 2001)
Ägare: Martenlake's kennel, Umeå (flock@martenlakes.com)
HD/ AD: BD / u.a
Ögonlysning: u.a (041216)
Mentalbeskrivning (MH 070619) 1:a på skotten >>
Godkänt Anlagsprov i Viltspår (081012)

Veni har alltid varit väldigt speciell. Till utseendet mycket lik mamma Mayah. Veni har detaljer som Mayah saknar och vise versa. Den största skillnaden är nog att Mayah har en utstrålning som Veni nästan saknar i utställningsringen. Venis bästa exteriöra egenskap är hennes rörelser. Hon har ärvt, och överträffar, mammas och pappas underbara rörelser. Vi har sällan sett en hund, oavsett ras, som rör sig så underbart som henne. Hon sveper fram som ett moln.

Under våren 2002 gick Veni valpkurs tillsammans med brorsan Dumper. Det var ganska jobbigt jämfört med våra tidigare hundar. Hon var nog inte riktigt skolmogen. Busig och okoncentrerad däremot :-)

Sedan fick Buffy valpar i mars 2003 och Veni agerade perfekt lekmamma åt dem. Hon kommer nog att vara lekmamma till alla Martenlake's kullar så länge hon lever. Hon älskar verkligen att leka och busa.

Visst är det tråkigt att Veni har höftledsfel och många har frågat ifall vi ska placera om henne, men det har aldrig varit på tapeten hos oss. De hundar vi tar på oss är vårt ansvar och Veni kommer att fortsätta att svepa runt i utställningsringarna så länge hon inte har ont.

I början av november 2004 röntgade vi om Venis höfter. Det var då ett och ett halvt år sedan hon röntgades. Sedan dess har hon inte visat några tendenser på att ha ont. Hon är sitt vanliga slamsiga jag. Den dåliga höften såg ut precis som förr. Veterinären som röntgade kunde inte se några som helst pålagringar, så de är förmodligen väldgit små och har inte ökat sedan första röntgen. Det kändes väldigt skönt att höra.

Tidigt på våren 2005 lyckades Veni bli Nordisk utställningschampion genom att bli Bäst i Rasen i Kemijärvi i norra Finland. Vi är så stolta över henne - den första egenuppfödda valp som vi behållit hemma. Senare under sommaren 2005 uppnådde hon sin största framgång i utställningsringarna genom att bli BIR på Leonberger-specialen i Umeå. Det var 89 anmälda Leonberger med. Inte ens storvinnande mamma Mayah lyckas bli BIR på en Leonberger-special så vi var verkligen stolt över henne.

Under våren 2009 fick Veni livmodersinflammation. Den var en sådan som stängs inne i livmodern och varken rinner eller luktar. Infektionen gjorde att levern slogs ut och hon blev jättesjuk snabbt. Det var som en förgiftning i hennes kropp. Vi åkte in med Veni akut, men fick veta att hennes allmäntillstånd och då speciellt hennes levervärden gjorde att hon med största sannorlikhet inte skulle överleva en operation. Veterinären tyckte att vi skulle låta henne somna in, men vi valde operation. Under två timmar låg hon på operationsbordet och det var många tårar. När sedan veterinären kom ut och sa att hon på något mirakulöst sätt genomlevt operationen kändes det helt otroligt! 4 kg av vägde allt som de tog ur henne! Hon viftade lite på svansen när vi kom in till uppvaknandet - dunk, dunk - mot golvet. I början åt hon ingenting och låg bara på golvet. Vi fick hjälpa henne upp och hjälpa henne att gå ut och kissa. Sakta började hon äta en påläggsskinkbit om dagen, lite grillad kyckling (speciellt skinnet), lite kalkonbitar osv. Tills hon åt ett paket med påläggsskinka/ mål. 15 dagar efter operationen var vi tillbaka till veterinären med henne för att ta stygnen och för att ta ett nytt leverprov. Vi fick då veta att det fanns medicin mot höga levervärden och ett speciellt foder också, vilket kändes tryggt och bra. Men till vår stora förvåning var levervärdet helt normalt. Till utställningssäsongen 2009 kom Veni med Whippet-underlinje eftersom hon varit rakad för operationen, utan svans och byxor samt med en underull som verkade ha exploderat! Hon såg inte klok ut helt enkelt, men frisk och pigg igen helt klart! Och det är det viktigaste.