Martenlake's Ghost Fluffy "Diva" klarade Anlagsprovet i Viltspår med högsta poängen och jättefint betyg! Martenlake's Ghost Activate "Leia" gick sitt Öppenklasspår men tiden rann ut och Martenlake's Final Mojo Magnifico "Bolli" behöver träna mera.

Vi åkte norrut från ett grått och kallt Sävar tidigt i ottan. Tidvis var det regn och dimma på vår väg mot Norrbotten och byn Altervattnet. Det var lite trixigt att hitta dit, men vi lyckades till sist. Carro, som har Leia och Leo från vår Ghost 2003-kull, hade ordnat så vi fick vara med på ett sk. rörligt prov i viltspår.

Vi träffade domaren för dagen just innan klockan 10.00. Domaren var en trevlig äldre jägare vid namn Kurt Lundgren som bjöd in oss i sitt hus för att fylla i papper. Sedan bar det iväg ut i skogen där han hade lagt våra spår.

Det var ganska blött i marken och i skogen överhuvud taget så stövlar var att rekommendera. Några regnbyxor hade inte jag packat ner, men det fick jag låna. Leia och Carro fick gå först. Deras spår hade legat längre tid och hade fler svårigheter än våra, eftersom Leia redan tävlar i Öppenklass. Hon behöver ett (!) till första pris för att få titulera sig Svensk Viltspårschampion. Så Leia, Carro och domaren, grönklädd och i orange keps med geväret över axeln travade iväg.

Av det vi såg så jobbade Leia på med energi, men vi såg bara en snutt i början sedan försvann de ur synhåll in i skogen. Vi väntade och väntade. Tiden gick sakta kändes det som. Sedan hörde vi skottet och vi väntade mera. Till sist kom de tillbaka och Leia hade hittat klöven i spårslutet. Tyvärr hade tiden runnit iväg så det blev inget första pris idag. Vi vet att ni har det i er! Vi håller tummarna till nästa gång.

Sedan gick Anna och Diva sitt Anlagsprov. Det var vara blodat 2-5 timmar före man får gå och det är 600 meter långt med 4 räta vinklar som är minst 50 meter emellan. Sedan är det ett bloduppehåll på någon av raksträckorna där bara skanken är släpad. Diva gjorde det jättebra! Hon gick på 15 minuter och 30 min är maxtid. Det är inte bra om man går för fort heller, utan lagom är bäst. (Man kan tänka på att en 70-årig gubbe med ryggsäck ska kunna följa med utan att få hjärtsnörp, då är det lagom tempo). Diva fick högsta poäng på både spårförmåga och arbetstempo. Den skriftliga kommentaren löd "Tiken spårar i mycket bra tempo. Hon är spårnoga. Hon arbetar lugnt och metodiskt." Det hade helt enkelt inte kunnat vara bättre. Många grattis till matte Anna.

Till sist var det Bollis tur. Det gick inte alls och hon fick inte godkänt Anlagsprov, men jag fick många tips på vad hon behövde träna på. Jag blev väldigt imponerad av domaren, av allt han kunde "läsa av" ur skogen, men också av våra hundar. Några Leonberger tror jag nämligen inte att han har sett förut. En väldigt lärorik dag hade jag i alla fall. Det var jätteskoj att Diva lyckades så bra och kul att träffa Carro, Leo och Leia igen. Elodia var också med och hejjade på oss.

Läs mer om Ghost-kullen >>
Läs mer om Diva >>
Ännu mer om Diva >>
Läs mer om Leia >>
Ännu mer om Leia >>