In Memoriam (020507)
Dumper finns inte bland oss längre. Läs mer...

Inoff. utställning (020717)
Vi hade mini-valpträff med 4 av Mojo-kullens valpar i Nordmaling. Läs mer...

Martenlake's Mojo-kull föds (011010)
Under natten mot den 10 oktober föds Martenlake's första valpkull. Läs mer...

Kull: Mayah x Brasse 011010 (Mojo 2001)
Ägare: Linda och Thomas Svahn, Umeå.
HD/ AD: ej röntgad
Ögonlyst: ej ögonlyst

Svart valp föddes som nummer 9 i Mayah x Brasse kullen. Han föddes kl. 05:42 natten emot den 10 oktober 2001 och var den sista överlevande valpen som kom ut. Födelsevikten för honom var 550 gram och han tog sig ut 1 timma och 7 minuter efter den lila valpen.
Lupus in Fabula betyder ungefär "Vargen i Sagan" på svenska. Till vardags kommer han att kallas för "Dumper" och bo hos Linda, Tomas och Grandisen Porter inte långt från oss. Det ska bli spännande och roligt att se hur Dumper och Veni växa upp tillsammans för vi kommer att träffas ofta.

Ja, ursch! Det var så vi hade tänkt oss i varje fall. Men Dumper blev sjuk och idag finns han inte vid sin systers sida. Här är mattes berättelse med egna ord:

"Dumper började bara efter ett par veckor sedan vi fick hem honom att ha svårt att komma upp på benen, speciellt på morgonen. Han växte väldigt fort men ändå jämnt så vi trodde först att det var växtvärk (panostit). Tyvärr så blev han bara sämre och sämre och dessutom så började frambenen efter ett par månader att krokna och peka utåt.

Den 13 februari röntgade vi samtliga ben på honom för att kolla så att det inte berodde på något annat än växtvärk och för att utesluta grava höftledsfel. Bilderna skickades till Lars Audell som fastslog att Dumper led av en allvarlig tillväxtrubbning (grav retained cartilage i ulna). Inga tecken på växtvärk. Vi fick rekommendationen att minska fodergivan med 30 % och hålla honom i stillhet.

Drygt tre veckor senare röntgade vi om honom igen, det hade inte hänt så mycket men veterinären tyckte ändå att vi skulle ta det säkra före det osäkra och operera Dumper. Om jag förstått det hela rätt så beror tillståndet på att brosket vid tillväxtzonerna inte förbenats som det ska, de två långa rörbenen i frambenet (radius & ulna) växer då ojämnt vilket medför att benet blir krokigt. Om detta inte rättats till spontant av ändrad foderstat eller genom operation när hunden slutat växa (efter 8 mån) så förblir frambenen krokiga och påfrestningarna i armbågen blir för stora, hunden får tas bort.

Eftersom Dumper var nästan lika krokig i båda frambenen och det inte verkade vara på bättringsvägen bedömde veterinären att vi skulle operera ena benet, det högra eftersom det var lite sämre och därefter avvakta en månad och då eventuellt ta även det vänstra benet.

Dagen efter 5 månadersfirandet opererades alltså Dumper. Operationen gick ut på att man kapade av en bit (ca 1,5 cm) av benet som växte saktare (short-ulna) för att minska på spänningarna. Allt gick bra! Såret läkte jättefint och Dumper var pigg och glad ända sedan narkosen släppte. Han var så tapper.

4 veckor efter operationen var hältan är inte längre så tydlig. Tack och lov verkade det som om det äntligen hade vänt, båda frambenen var på bättringsvägen. Eftersom inte det opererade benet rätat upp sig fortare än det andra så verkade vi slippa ytterligare en operation vilket känns otroligt skönt. Dumpers tillväxt hade sjunkit drastiskt med den minskade utfodringen, både på höjden och vikten. Så det verkade fungera, även om inte matglada Dumper var speciellt nöjd över behandlingen.

Tyvärr så blev Dumper sedan inte bättre utan frambenen fortsatte att vara rejält krokiga, han hade även fortfarande problem med bakbenen. Dessutom drabbades han av vad vi tror var hjärnhinneinflammation och vi blev tvungna att avliva honom innan han hann bli 7 månader gammal.

5 månader senare saknar vi honom fortfarande enormt mycket men ser nu framåt och längtar efter nästa lilla leonbergervalp. Vi har nu samlat tillräckligt med mod för att göra ännu ett försök. Under hela den jobbiga tiden när Dumper var sjuk och då vi blev tvungna att ta bort honom hade vi hela tiden det suveräna stödet från hans uppfödare, Tim Zedig och Mimmi Gruffman Rönnlund. Tack för det, hur skulle vi annars ha orkat?!!!!" Linda & Tomas Svahn, Umeå