Martenlake's Mojo Unus sed Leo

SoR-prov (060623)
Pondus klarade Sim- och Räddningsprovet i Tallbacken!

Yvonne-helgen (060506)
Pondus var med på aktivitetshlegen i Sävar. Läs mer...

Fotogalleriet öppnat! (040907)
Titta in!

Ponuds på lydnadsuppvisning (030726)
Under guldgrävardagarna deltar Pondus i en lydnadsuppvisning. Läs mer...

Pondus röntgad med resultat HD A och AD u.a.

Martenlake's Mojo-kull föds (011010)
Under natten mot den 10 oktober föds Martenlake's första valpkull. Läs mer...

Pondus 2007

Utställningar

Avkommor
Kull: Mayah x Brasse 011010 (Mojo 2001)
Ägare: Sandra Henriksson, Lannavaara
HD/ AD: AA/ u.a
Ögonlyst: ej ögonlyst

Lila valp föddes som nummer 8 i Mayah x Brasse kullen. Han föddes kl. 04:35 natten emot den 10 oktober 2001. Födelsevikten för honom var 475 gram och han tog sig ut hela 2 timmar efter den bruna valpen. Han had oturen att hamna under tunga Mayahs armbåge och bröt svansen som nu har blivit kuperad pga infektion. Den är ungefär hälften så lång som en vanlig svans. Lila är en underbar valp med härlig aptit på livet.

Unus sed Leo är latin och betyder ungefär "en, men ett lejon" på svenska. Lila valpen heter numera Pondus och bor med hundarna Millie och Nemo. Nemo är son till Pondus kullbror Bamse. Ponuds bor i en liten by utanför Kiruna hos Sandra Henriksson. Sandra är utbildad hundinstruktör med inriktning på klickerträning/shaping.

De är enligt egen utsägo ganska aktiva på hemmaplan. Nästan varje dag tränar de på några olika moment, antingen från lydnadsklasserna eller rena cirkuskonster, som att t ex gå slalom mellan mattes ben. När Sandra åker och tränar med Millie och Nemo brukar Pondus också få följa med, han gillar att komma ut bland folk ibland även om han inte är så intresserad av att jobba då… =)

Numera har han ju sällskap av Millie och Nemo och de håller igång bra tillsammans. Det är roligt att ha flera hundar när flocken fungerar bra! Vid snart 6 års ålder börjar han ju bli lite gubbig, sover lite mer och är ännu mer disträ än han var tidigare, men annars är han i fin form och han visar inga tecken på kvarstående besvär efter ligamentskadan för snart tre år sedan. Han har inte heller haft öroninflammation sen tonsillerna togs bort för ett par år sen – ta i trä!! Hoppas han håller sig pigg och fräsch länge än, han är en sådan mysig hund och Sandra är så glad att hon fick just honom!