Mayah har sedan länge visat tecken på att vara dräktig, men eftersom hon har varit skendräktig förut så har vi inte vågat annat än att hoppas och hålla tummarna. Vid vanlig palpation har "säkra källor" sagt sig känna valpar på henne, fast vi ville trots allt göra en ultraljudsundersökning. Det ger ändå en väldigt säker fosterdiagnostik. Sagt och gjort, vi bokade tid hos veterinären till 16.30. På jobbet blev arbetskompisarna väldigt tysta när jag bokade tiden, tills de förstod att det gällde en hund och inte mig själv. De lyckönskade mig hela dagen. När lektionerna tagit slut för barnen gav jag mig av hem till Mårdsjön för att rasta hundar och ta med Mayah in till Umeå.

De andra blev lite besvikna att det inte fick följa med och åka bil som Mayah, för det är ju så roligt. Jag och Mayah hämtade upp Husse Tim på jobbet och svischade vidare mot veterinären. Där var det full rulle, det vill säga många som ville bli behandlade för diverse åkommor. Vi fick komma in relativt snabbt och Mayah fick magen rakad.

Sedan kom veterinären och skrämde upp oss genom att säga att de tre senaste som gjort ultraljudsundersökning varit tomma. Jag visste att dessa tikar inte hade något samband med Mayah men det kändes ändå lite olustigt att tänka på det just då. Men knappt hade veterinären satt indikatorn mot Mayah förrän hon utbrast "Ja, här är det då fullt med valpar!" Gud, så skönt det kändes för spänningshuvudvärken hade dunkat på ett bra tag i mitt huvud. Mayah låg lugnt och tyckte väl mest att det var varmt inne i undersökningsrummet.

Uppskattningen av antalet foster är alltid svårt att göra, och egentligen var det inte vad vi var ute efter. Det veterinären med säkerhet kunde säga att det såg ut att vara en normalt stor kull. Vi får hoppas att resten av dräktigheten går lika bra och vi sänder en puss till pappa Carlos i Danmark!

Klicka på bilderna till höger för att se dem stora >>