På fredagen startade vi resan mot årets Vinnarut-
ställning på Älvsjömässan i Stockholm. Resan började inte så bra för tåget var till en början försenat, sedan fick vi ta bussen istället till den första anhalten. Som resesällskap hade jag och Buffy Linda Öberg och Mayahs kullbror Remröd's Moya Sp Bogor "Åke". De är väldigt vana resenärer så det tog kommandot och vi följde efter. När vi väl kommit på tåget gick Åke helt enkelt och lade sig under bordet och där låg han tills vi kom fram trots att det var en massa andra hundar i kupén. Buffy bestämde sig för att stå hela vägen till Stockholm, men efter många mil och mycket övertalning kunde även hon ligga ner. Jag blev bjuden på goda smörgåsar och någon sorts energidryck av Linda sedan sov vi så gott det går att sova i sittvagn.
Jag vaknade av att jag hade ont i framtänderna, varför vet jag inte. I Stockholm bytte vi tåg mot ett av modellen "skaka och gunga passagerarna" d.v.s. X2000. Vi var raskt framme i Katrineholm, men vi var ganska gröna i ansiktet både Linda och jag. På stationen mötte Lindas syster Petra oss. Hon är nybliven mamma till en liten flicka som kallas för Maja. Åke blev jätteglad över att få återse matte igen.
Jag och Buffy fick träffa hela klanen Öberg under lördagen något som var både trevligt och roligt. Björn bjöd på utsökta raggmunkar - en ny upplevelse för mig. Tusen tack för mat och husrum, Petra och Björn! Jag förstår inte hur ni stod ut med oss som jagar katter inomhus m.m!
Till utställningen fick vi skjuts av Lindas lillebror och deras pappa, vilket var jättebra. Väl där hade vi fick Linda sitta i Grandismontern nästan hela dagen :( Buffy blev fyra i unghundsklassen, medan syrran Costa vann med Ck. Domaren respekterade championhundarna på både han- och tiksidan så det blev ingen placering i Bästa tikklassen för Costa. Över lag var domarens placeringar inte direkt vad jag tyckte, men så är det ju ibland.
Efter utställningen åkte vi bil till Mona Refai och hälsade på Lea (Martenlake's Mojo Lea ad Leowalds). Nu var det inte så länge sedan vi sågs sist men visst hade hon växt! Jättesnygg var hon i alla fall! Tack Mona för skjuts, fika och en rolig kväll. På tåget hem hamnade vi i hundkupén, vilket säkert varit både skönt och trevligt ifall vi inte haft en äldre kvinna som gnällde hela tiden.