Heidi Johansen med Martenlake's Mojo Meo Voto "Greven" som blev BIS 4 valp! |
FANTASTISKT FINA RESULTAT I VÄNNÄS!Helgen den 8-9 juni tog Västerbottens kennelklubb upp arrangemanget med internationell och nationell hundutställning på friluftsområdet kring ishallen i Vännäs. Senast det begav sig var sommaren 1999 då Mayah ännu var junior och Buffys mamma Sara "härjade" som bäst i utställningsringen (tog två BIR). I år var det extra roligt för vi hade valpträff hemma i Mårdsjön på lördagkväll och redan på fredagkväll kom Mona Refai och Heidi Johansen. Heidi hade då åkt från Trollhättan med sina båda leonbergerhanar, Baron och Greven, en resa på drygt 110 mil enkel väg. Mona kom direkt från skolavslutningen i Uppsala med sina tikar, Asta och Lea, en resa på ungefär 60 mil enkel väg. Det kallar vi seriösa valpköpare! |
På lördagen dömde Seamus Oates från Irland
och på söndagen Miklos Farkashazi från Ungern. Båda herrarna var nya för
oss och därför lite extra spännande. Tyvärr var valparna flyttade till en
annan ring och en annan domare båda dagarna och tidsschemat blev väldigt
pressat. På lördagen lyckades vi förhandla oss till en senare start för
valparna så vi slapp springa emellan. Domare var Kirsi Nieminen från Finland
och hon tyckte väldigt bra om alla tre valparna. Bäst tyckte hon om Greven
som fick följande kritik
Veni slutade som BIM med den här
kritiken För de vuxna hundarna gick det också väldigt
bra. Monas tik Asta var Bästa tik med cert och cacib. Vår Buffy blev 2:a
i Öppenklassen med Ck och 4:a i Bästa tikklassen. Här
är Buffys kritik Quincy gjorde sin första start i veteranklassen.
Det var länge sedan han var på utställning och han hade fullt upp med
att hälsa på alla han kom åt. Domaren tyckte han var både vacker och charmig
och gav honom hans första Ck! Vi var saliga! Nu väntade stora ringen för
både Quincy och Greven (Bästa Veteran och Bästa Valp). Quincy
fick den här kritken Under dagen sken solen i stort sett hela tiden och hundarna hade det jobbigt i värmen. Vi hade i och för sig utställningstältet med oss så att de fick lite skugga men trots det var det väldigt varmt. Mitt på dagen tog jag Quincy in i ishallen och ställde honom i duschen. Jätteskönt, tyckte han! När eftermiddagen kom och finalerna efter en liten försening drog igång insåg vi att vi aldrig skulle hinna hem till den tid vi kommit överrens om med de valpköpare som inte ställde ut. Då bestämde vi att Heidi, Mona och Tim skulle åka direkt efter valpfinalen och jag och Quincy skulle stanna kvar. När valparna gick in i BIS finalen var det en stor konkurrens för Greven. Fler än 40 valpar hade stannat kvar för att tävla om Bästa valp! Dömde gjorde de vuxna Leonbergernas domare, Seamus Oates, och han sa redan i uppsamlingsringen "I missed this one today!" till Heidi. Efter en del granskning av några valpar som kom från sena ringar hade Mr Oates bestämt sig och plockade ut 10 stycken. Stort jubel bröt ut när Greven var bland de som gick vidare! Sedan skulle domaren placera fem stycken och avtacka de andra fem. Greven var jätteduktig och stod fint trots att han måste varit helt slut. Efter vad som kändes som en evighet fick vi veta att en ur vår första valpkull placerat sig som BIS 4 valp på en internationell utställning! Tårarna rann och jag funderade lite smått på vart Tim höll hus. Det visade sig att han och Quincy hade fått nog och låg och sov i skuggan av ett domartält. Tim blev jätteglad och stolt när han senare fick höra den goda nyheten. Efter stort kramkalas åkte alla hem till Mårdsjön. Utom jag och Quincy. Kvar hade vi spridda delar av vår fan-club eftersom Linda, Tomas, Porter, Lina, Johan, Chappo och Mamma fanns på plats och servade med Frolic, vatten, godis och dyra körsbär. Tomas och Quincy värmde upp inför veteranfinalen. I uppsamlingsringen var domaren som kom från Australien väldigt kunnig och pratglad. Till slut fick vi i alla fall springa in i finalringen och det visade sig att deltagarantalet var nästan lika stort som för valparna. Quincy som var väldigt trött skötte sig utmärkt och blev utplockad bland de tio. Jag blev helt paff och såg säkert ganska tveksam ut när domaren pekade fram oss, men vad gjorde väl det!? Tyvärr räkte vi inte hela vägen, men vem hade trott att Quincy skulle få ta två varv i stora ringen? Otroligt trött, svettig och smutsig kom jag hem vid nio-tiden. Då hade Tim startat grillen och vi fick en trevlig kväll med Aslans familj från Skellefteå och Bamses familj från Hörnefors. Både valparna hade utvecklats fint och vi tog en del kort på långtungade hundar som busat med varandra hela kvällen. Nästa dag var valparna mer eller mindre sega och trötta. Domaren Patric Ragnarson var väldigt mjuk och noggrann, men ville inte ge något Hp så vi fick ingen BIR-valp till final. Bäst tyckte han om Monas Lea. Bland de vuxna vann samme finska hane som vann på lördagen och Buffy blev denna dag utan Ck men placerade sig som 3:a i Öppenklassen. Domarens fru dömde i en annan ring Grand Danois och vår kompis Porter blev tredje Bästa hane med Ck. På fredagen hade Grandisarna cert-utställning och även då fick Porter Ck. Han vill nu gärna kallas för CK-Porter :) Grattis Linda och Tomas! Tack för all assistans och alla kort ni tagit! Eftersom vi inte hade någon till finalerna åkte vi hem och tog oss en välförtjänt vilostund på söndageftermiddagen. Att vi fick en så lyckad helg, inte bara i utställningsringen, beror på att vi har så trevliga människor runt omkring oss hela tiden! Stort tack till alla som bidragit med gott humör och hjälpande händer under helgen! Hoppas att vi kan göra en favorit-i-repris nästa år! --- Klicka på bilderna för full storlek ---
|