Narvik 2003-04-05

MAYAH INTUCH, NORDUCH, NUCH I NARVIK 2003-04-05

Efter en jobbig natt med valpdöd, Veni hade börjat löpa och jag var allmänt förkyld kändes de 80 milen enkel väg som skulle ta oss till Narvik som oändligt långa. Det kändes verkligen svårt att lämna över valparna till valpvakten. Tankar om det var något elakt virus som tagit död på stackars gul och nu skulle alla valparna dö en efter en flög genom hjärnan. Att lämna bort en löpande Veni till Linda med två hanhundar kändes inte heller särskilt bra. Trots allt så åkte vi. Genom snöröken på hala vägar först upp till Gällivare för goda mackor och några timmars sömn. Därefter vidare mot gränsen. Vädret blev bara sämre och sämre hela tiden och snön hade drevat långt in på vägen. Senare fick vi höra att vägen stängdes av över Björnfjället när det var likt när vi passerade. Vi snigelkörde i snöyran

På gränsen hoppade vi ur och tog ett kort i kylan. Framme vid hallen var det kö till parkeringen. Givetvis var det branta hala backar upp till parkeringen som alla stora tunga hundbilar hade problem med. Tyvärr hamnade jag alldelens i backen och fick stanna där en stund för att framförvarande skulle betala parkeringsavgiften. När jag sedan skulle starta igen gled vi bara bakåt. Tim beslöt sig för att det berodde på föraren så jag fick hoppa ur och ta hans plats. Bakomvarande blev jätteirriterad och högljudd. Stressen med utställningar tar verkligen inte fram människors goda sidor! Till slut hade vi i alla fall lyckats parkera och få in hundar och väskor i utställningshallen. Betydligt senare än vad vi planerat.

Brasse som är svensk utställningschampion var anmäld både i öppenklass och i veteranklassen. Först var Brasse jätteduktig och stod så snyggt på det hala golvet. Sedan upptäckte han med sin förnäma näsa att det fanns en löptik som låg just vid ringen. En Berner Sennen flicka som Brasse blev helförälskad i. Han kunde helt plötsligt bara tänka på att para sig, springa och stå var otänkbart. Trots diverse försök till övertalning var dagen slut för Brasses del. Domaren tackade av Brasse först av de som fått ettor med kommentaren att Brasse inte ville pga att han var så gammal. Trots att vi visste att åldern inte hade något med saken att göra så drog vi Brasse från veteranklassen. Att försöka igen kändes meningslöst.

Det blev alltså upp till Mayah att rädda dagen. Juniortikarna och unghundstikarna åkte med tvåor hela högen. I öppenklassen sparade domaren Gunnar Jensen Mayah och en annan tik (efteranmäld så vi vet inte vad det var för någon) till segrarklassen. Det blev mer springade på det hala golvet och mera detaljgranskning. Det kändes så jobbigt att stå där utanför och titta på, men till slut hade han gjort sitt val och samlat ihop en hel massa band och lappar åt Tim.

Summan av kardemumman blev att Mayah nu (när FCI godkänt det) kan kalla sig Internationell-, Nordisk-, Svensk-, Finsk-, Norsk utställningschampion och Finsk Vinnare 2002.

Fast det hann vi inte gotta oss åt just då för Mayah skulle gå mot den finska hanen Lempileijonan Jäähinen. Även han färdig Nordisk champion dagen till all ära. Vi hade sett honom både i Vännäs 2002 där han slutade som BIR båda dagarna och i Helsingfors på vinnarutställningen, så han var ingen ny hund för oss direkt. Fantastisk i typ och storlek är han, med både stomme, massa och höjd. Svenskt påbrå har han också genom pappa Johandys Diablo. Mera springa och mera stå. Domaren gick och hämtade BIR och BIM rosetterna med utstuderat lugn. Mera stå. "Jag skulle vilja ha haft det bakstället på den hunden" säger domaren sen och menar Mayahs bakställ på den finska hanen. Jag håller tyst med och tror därmed att saken är klar och Mayah ska ta hem det, men domaren räcker den röd/ gula rosetten till finskan och vi får gratulera.

Trötta, nöjda och hungriga tittar vi på släktingar till Mayah. En lovande valp efter Mayahs bror Oggy, en unghane undan Mayahs syster Olivia och en öppenklass hane efter Mums-Mums. Vi träffar Anna som tidigare tagit BIR, Cert och Cacib med sin egenuppfödda grandis Yellowskin's Could Not do Better "Lara" och gratulerar henne.Ute har vädret blivit bättre och vi bestämmer oss för att köra hem. Vi hoppas på fint väder i fjällen för att få några tjusiga bakgrunder till kort, men vädret vill inte riktigt som vi och det snöar igen fast inte lika mycket som på ditresan. Vi ringer och SMSar till nära och kära. Vi skryter över Mayahs framgångar tills vi börjar fatta hur bra det egentligen är - på 10 utställningssäsonger har endast 10 svenska Leonbergertikar tagit titeln internationell utställningschampion. Det är en liten och exklusiv klubb. Extra roligt känns det med världsvinnarutställningen som är om knappt två månader. Vilket genrep Narvik blev för Dortmund!

Kort från Norge 2003-04-05

På hemvägen stannade vi till på polcirkeln och fotograferade. Jag hade tidigare aldrig varit så långt norrut som Narvik. Anne och Kalle bjöd på inträde till ishotellet i Jukkasjärvi, något som vi uppskattade. Där fanns förutom själva hotellet en iskyrka och en replika av The Globe i snö. Det var jättefint! Vi tog in Mayah och satte henne på istronen på den stora scenen.

Tusen tack till våra valp- och hundvakter som gjorde Mayahs framgång möjlig! You rule!

Jukkasjärvi Ishotell 2003-04-05