Avslutningen på våra utställningsdagar blev i Mörtlösa på rasspecialen. Det var drygt 200 Leonbergers anmälda och utställningen skulle gå av stapeln i en trädgård! Jo, det är sant.

Det var så trångt som det låter, men vi hade mycket skugga och en trevlig dag. Bedömingen var uppdelad på två ringar och tv domare för annars hade vi väl aldrig blivit klara. I ena ringen dömde John Feehan från England hanarna och i den andra ringen dömde Rita Pleibel-Seyffer från Tyskland tikarna. Nackdelen med det är att man inte kan vara på två ställen samtidigt och jag hade hela tiden känslan av att jag missade något. Men det hade inte gått att lösa på något annat vettigt sätt.

Först ut var Kissen i juniorklass. Han fick en etta men var inte placerad. Sedan fick vi vänta för det blev lunchpaus. Vi passade på att köpa lotter till det berömda Leonbergerlotteriet med priser från hela världen. Jag tog in Mayah till fotografen som fanns på plats så nu hoppas vi att det blev fina kort.


Tikarnas unghundsklass var deltagarmässigt stor och vi hittade en bra uppförsbacke att ställa både Veni och Lea i.

Eftersom domaren var tysk så var tänderna A och O. Först räknade hon allas tänder innan hon började bedömningen. Vi hade fått veta i förväg att man inte fick ställa upp hunden för henne utan att de skulle visas fritt. Det var inte alls sant. Däremot såg jag flera som inte ställde upp sina hundar som fick hjälp av domaren vid den enskilda bedömningen. Hon flyttade tassar och rättade till vinklar som vilket handlerproffs som helst.

Det domaren inte tyckte om det kallade hon "not correct", ifall det var lite eller gravt hade ingen betydelse. Därför blev kritikerna väldigt i svart och vitt. Venis lapp var full av "excellent" medan rörelserna fram var "not correct". Lea tyckte hon var den gamla typen av Leonberger och hon ville ha Leas stamtavla när utställningen var över.


Lea och Veni

Veni blev placerad som femma i unghundsklasskonkurrensen med Hederspris och Lea var oplacerad med en slät etta.

Under tiden var kullbrorsan Greven inne i ringen brevid. Han vann sin klass i stor stil med CK så det var bara att invänta Bästa hanhundsklassen.

När det blev lottning på Leonbergerlotteriet vann Linda och Thomas en fin klövjeväska och vi en kofta. Tim tyckte det såg ut som en karatedräkt, men jag tyckte om trycket på ryggen som var tre Leonbergers.

När dagen började lida mot sitt slut samlades alla i en ring och det blev mera show över det hela. Först avgjordes Bästa hanhundsklassen. Vi var inte speciellt nervösa utan det var mera med spänd förväntan som vi såg fram emot att se Greven där tillsammans med alla andra fina hanar. Ringsekreteraren hade nu övertalat domaren att inte plocka ut sin etta först som de gör i England utan gör det hela lite mera spännande.


Jag tyckte nog bättre om John motför Rita för att John lät rörelserna ha störe betydelse i sin bedömning. I Ritas ring stod vi mest hela tiden och när vi sprang enskilt så var det fram och tillbaka en gång.

Greven var jätteduktig fastän han logiskt sett måste ha varit så trött och slut. Till sist stod det klart att Greven skulle bli tredje bästa hane med Cert. Vi var så stolta och om kortet verkar oskarpt så är det för att både Heidi och jag grät glädjetårar.

Vilken hund han är, Greven! Stort grattis till matte och husse, Heidi och Robert. Detta var Grevens fjärde cert och Mojo-kullens sjunde!

John var väldigt förtjust i Greven och ville flyga hem honom till sig i England på direkten.

Facit för Vadstena och Mörtlösa blev:
Martenlake's Mojo Veni Vidi Vici
1 Ukk Ck, 3 Btkl
1 Ukk Ck
R Ukk Hp
4 Ukk Hp
R Ukk Hp		 Martenlake's Mojo Meo Voto
1 Ukk Ck, 2 Bhkl Cert
1 Ukk Ck, ? Bhkl
1 Ukk Ck, 3 Bhkl Cert

Martenlake's Mojo Lea Ad Leowalds
2 släta ettor