| Till den inofficiella utställningen Västerbottensmästaren ska man under föregående säsong (2003) ha kvalat genom att antingen ta Cert eller championat eller blivit BIR eller BIM på officiella utställningar. Både Mayah och Veni hade kvalat men eftersom Mayah förhoppningsvis är dräktig så kändes det som en onödig stress för henne att åka på utställning. Veni fick därför ensam följa med till Hundutbildningens lokaler i Robertsfors. Det känns ungefär som en stor fabrikslokal med betonggolv, men i ringen var det heltäckningsmatta - överallt. Det var 51 hundar som kvalat och anmält sig. Dessa var sedan lottade till 5 pooler. | |
| Hundarna hade på så sätt tilldelats ett nummer i katalogen, eftersom vi hade haft lite problem med internetanmälan så hade Veni ett B-nummer, 164B. Det innebar pool nummer 5. Alla hundar i samma pool tas in samtidigt. De bedöms därefter enbart i konkurrens med de andra hundarna, ingen kritik skrivs. Det är både annorlunda och - jag lovar - mer spännande än i vanliga fall! Av de elva startade i pool 5 skulle domaren, Hans Rosengren, ta ut sex hundar som skulle få gå vidare till nästa omgång. Först fick vi gå in och ställa upp som vanligt i nummerlappsordning. Domaren gjorde direkt en rokad så att de stora hundarna fick stå efter varandra, vilket gjorde att ordningen blev en Alaskan Malamunte, en långhårig Collie, en |  |
| Newfoundlandstik och sedan Veni. Därefter följde mindre hundar. Vi sprang två varv och ställde sedan upp för en närmare granskning. Domaren var noggrann utan att vara långsam och snart hade han gått igenom alla eleva från nos till svans. Vi hade också fått springa i en triangel och runt ett varv innan han började tacka av de som hade tävlat klart för idag. Jag tyckte att alla såg helsnygga ut, som jag brukar tycka när jag är nervös. Till slut förstod jag att vi skulle få vara kvar till nästa omgång - trettio hundar gick alltså vidare dit. Vår pool fick gå in igen tillsammans och nu gick det fortare. Det gällde att få fram det bästa av hunden under en mycket kort tid. |  |
| Veni var faktiskt bra, inget Beni-slams utan väldigt statystående och skönspringande. Av de sex hundarna som återstod i gruppen valdes nu fyra ut och Veni var bland dem! Vi fick pusta en liten stund för att sedan gå upp två och två mot varandra. Jag misstänkte att jag skulle få gå upp mot Mona Sjödins Newfoundlandstik Nallebjörnen's Odessa Princessa, som är helt jämnårig med Veni och dessutom jättebra. Men i poolen fanns även en Bichon Frisé som vi fick möta. Hon var också fin, inte för att jag vet hur sådana ska se ut. Veni lyckades igen och gick vidare till BIS-finalen. Dit gick tio hundar, två från varje pool. 1-5 placerades och resterande blev sexa. |  |
|
Veni blev inte placerad bland de fem, men när domaren tackade oss sa han "Grattis till ett fantastiskt rörelseschema!" Alla sexor fick en stor Cacib-liknande rosett. Vi var väldigt nöjda med dagen. Först Winnie som var så duktig och sedan då vår Veni som också lyckades bra. BIS blev Monas andra tik, inte den som gick i Venis pool. Hon heter Nuch Such Finuch SVch Nallebjörnen's Impressive Isis och var mestvinnande tik inom rasen 2003. Det var jätteroligt att segern gick till en stor hund! De brukar trots allt ha svårare att hävda sig vid sådana här tillställningar. Grattis Mona! |
 |
 |
Förra året var Quincy med i Västerbottensmästaren
för veteraner och året innan var Veni med som valp. Det här
är med andra ord ett trevligt arrangemang som vi hoppas återkommer. |