Med förhoppningar att Veni och Greven skulle följa i mamma Mayahs fotspår och ta sina finska championat i Rovaniemi körde jag dit på natten mot söndagen. Vägen var nästan uteslutande bra och förutom en regnskur just efter Piteå så var även vädret bra. Kändes lite knasigt att plocka på sig solglasögonen klockan tre på natten, men då bländade solen ordentligt.

Det var fint skyltat till utställningen i själva staden Rovaniemi och jag hittade direkt (ganska stolt över det!). Vi tog en ordentlig benstäckare i skogen - promenerade i ungefär en timme. Vi kom upp på ett berg med ett häftigt utkikstorn som jag klättrade upp i. Där uppe gjorde sig snabbt höjdrädslan sig påmind så jag klättrade raskt ner igen. Tillbaka på parkeringen sov vi några timmar i bilen tills funktionärer kom och öppnade hallen där utställningen skulle hålla till.

Det var kallt och skönt inne i hallen. Ringen var stor och användes på ett bra sätt. På golvet var det grus, ungefär som på en fotbollsplan. Det gjorde att både Veni och Greven blev ganska smutsiga där de låg och vilade innan det var dags, men så går det när de inte vill ligga på någon filt.

Domare för dagen var finskan Paula H.-Lehkonen. Hon gav utförliga kritiker och var fin med hundarna. Väldigt noga med tänder och anatomi var hon. Greven tyckte hon mycket om (tror jag! Jag pratar ju inte finska) speciellt rörelserna från sidan, masken och ögonen. Greven tog hancertet och fick R-cacib. Fast bästa hanen var redan Intuch så det vita cacib:et kommer på posten, lovade de. Han var en lite äldre herre på 6 år, Intuch, Finuch, Estuch, Lituch, LtuV-01 Pinbiittan Frasque My Love.

Jag trodde faktiskt att Veni skulle bli bästa tik. Det kan jag säga utan att någon skugga ska falla över Namupalan Sa-Tu Nalle, som nu blev det. Den vinnande juniortiken (Namupalan Rakkauden Freya) var också väldigt bra, framför allt i typ. Det var mycket länge sedan jag såg en så bra junior. Men Veni blev 2:a bästa tik och fick vad de i Finland kallar R-cert (en ljusblå rosett) och R-cacib.

En lyckad resa med andra ord. Det känns helt otroligt så bra den här säsongen har startat. Nu har Greven bott här i lite mer än en vecka och tikarna har haft väldigt skoj med honom! På kvällen gillar han att ligga på magen och slicka en i ansiktet medan man ser på TV. Han är en helmysig hund och det är inte utan att tårarna rann nu när Tim ska ta med honom till Heidi i morgon, måndag. Pussar på dig, Greven. Hoppas att vi träffas snart igen.