Internationell utställning i Oulu (Uleåborg på svenska) för domaren Agnes Ganami- Kertes kändes väldigt roligt och spännande. Vi fick se många fina Leonberger.

Just efter ett-tiden kom Linda och Kissen i deras gamla Volvo. Veni och jag var då ganska vakna och båda nyduschade och tjusiga. Vi gav oss av mot finska gränsen direkt. Vägen var fin med lite trafik. Vi missade att köra över både en katt och en räv, båda bra tecken på att det skulle gå bra på utställningen.

Vi tog det lugnt och körde på ungefär sex timmar. Framme i Oulu blev det lite bökigt att hitta till utställningen. Kartan som följde med PM:et och nummerlappen var svår att förstå. Vi körde genom Oulu flera gånger och testade olika rundor. Först såg vi en frimärksstor skylt med en tecknad streckhund på. Den såg alldelens för liten och inofficiell ut för att vara till en internationell utställning, bestämde vi. Men efter en stund fick vi ge med oss och köra i riktning mot skyltarna. Då hittade vi lätt hallen där vi skulle hålla till. Det var en stor sporthall, väldigt ny och fräsch. Tydligen har de inga problem med allergiker i Finland...

Vi fikade världshistoriens dyraste fika och beslutade oss för att INTE äta något mer förrän vi var tillbaka i Sverige igen. Senare, och VÄLDIGT hungriga, åt vi i Haparanda på Frasses. Oj, så gott! Snacka om att bli tvärmätt.

Efter att ha rastat hundar, varit på toaletten (en del längre än andra) samt fikat det dyra fikat så hade vi ganska mycket tid på oss. Vi såg Leonbergervalparna i en annan ring för hårde domaren Andrew Brace från England. BIR-valp blev Jellonaaman Soppatykki och BIM-valp Robbie. I samma ring såg vi sedan de blåa, svarta och harlekintecknade Grandisarna. De flesta slängdes ut med tvåor och treor. Sedan började det dra ihop sig för Leonberger i en annan ring för domare Agnes Ganami- Kertes från Israel. Hon gillade både Veni och Kissen på SKK i Vadstena förra sommaren så hoppet fanns.

Nyligen friröntgade Kissen blev tvåa i hanarnas öppenklass med Ck. Sedan blev han trea i Bästa hanhundsklassen med R-cert och R-cacib. Grattis Linda och Tomas!

Veni blev också tvåa, men i tikarnas öppenklass med Ck. Sedan blev hon trea i Bästa tikklassen med R-cert. Lite "problems" hade hon med det hala golvet och rörelserna kom inte till sin rätt. Men det är ju samma golv för alla. Kritiken löd: "Well outlined. Feminine. Good size. Good head. Strong back. Elbows sticks out. Well angulated behind. Good quality coat. Very attractive when standing, little loose in movement."

Venis syster Frida var trea i tikarnas öppenklass med Ck, men oplacerad i Bästa tikklassen. Det var länge sedan jag såg Frida. Vi träffades senast i maj 2003 när hon var BIM med Cert. Frida är betydligt högre än Veni och hon har också ett mycket bättre huvud. Tyvärr var hon i kraftig fällning, men det var ändå jätteroligt att få träffa henne och matte Anneli från Lapponica Löwes kennel.

BIR blev välkända Finuch Such Namupalan Finnish Jade och BIM blev veteranen Finuch Tuliketun Mesikämmen. De var båda fina Leonbergers, men den som jag tyckte var mest imponerande var utan tvekan veterantiken Finuch Wictoriinan Amanda - woaw, vilken anatomi och benstomme! Hon blev fyra efter Veni i Bästa tikklassen.

Hancertet gick till Cavaleons Faith, kallad "Edi", som också blev Finuch, dagen till all ära. Grattis Inkku! Vår Bamse har en kull valpar tillsammans med Edis mamma Wiivi. Se mer om dem på Cavaleons hemsida.

En trevlig tjejdag hade jag och Linda, trots uteblivna finska cert. Det här måste vi göra om inom kort!