Veni (från vår första kull Mojo 2001) blev Nordisk utställningschampion lördagen den andra april 2005. Hon blev även Bäst i Rasen och finsk utställnings champion.

Jag och Veni körde iväg från Mårdsjön klockan halv två på natten mot lördag. Vi hämtade upp Linda med hennes hane Kissen och körde sedan utan missöden mot landsgränsen uppe i norr. Det gick bra att köra för det var lite trafik och E4:an var helt bar från både snö och is. Snödjupsmässigt så verkade Norrbotten ha fått ungefär som oss. Vi var framme på vårt första stopp hos Anneli och Seppo på kennel Lapponica Löwe i Finland vid åtta-tiden på morgonen.

På kenneln träffade vi Venis kullsyster Frida som hade en kull med sexveckors valpar springandes runt benen. De var alla mycket välpigmenterade och ingen hade ens tillstymmelse till lite sämre mask. Jag fastnade mest för den gula hanvalpen. Han hade kanske inte det bästa huvudet med fin helhet och framför allt ett jättefint bakställ. Anneli kunde med all rätt vara väldigt nöjd med kullen, tycker jag. När vi tittat på valparna så fick vi smaskig frukost. Jag satt lite frånvarande för i tanken var jag nog redan på utställningen. Vi rastade hundarna och åkte vidare.

GPS:en som Tim gladeligen tvingat på oss visade sig inte fungera i Finland. Den visade vart vi var som en triangel mot en vit bakgrund för det fanns visst inga kartor över Finland i den. Det blev väldigt spännande för vi hade ingen vägkarta heller med oss. Men jag hade sett på en karta hemma och Kemijärvi skulle ligga i närheten av Rovaniemi så vi körde dit. Därifrån var det skyltat till Kemijärvi som låg drygt åtta mil snett norröver. Vi passerade polcirkeln och sedan var vi framme. Då slasksnöade det lite och till våran stora förvåning såg vi flera ringar utomhus! Det hade vi inte alls planerat eller klätt oss för. Snart hade dock förvirringen lagt sig för Leonbergerringen var inne i den fina sporthallen. Ringen hade gångmattor runt hela och även en sträng i mitten. Det var jättebra.

När vi kom fram var domaren Elina Haapaniemi redan i full gång i vår ring. Hon var noggrann men också effektiv. Vi hann lagomt gå på toaletten, stressborsta hundarna och sitta ner en stund innan det blev vår tur i ringen. Kissen vann hanarnas öppenklasskonkurrens, men han fick inget Ck för han hade börjat fälla ur vinterpälsen. Veni var jätteduktig, fastän hon var märkbart störd av att en annan Leonberger sprut-diarre-bajsat på mattan framme vid domarbordet just innan det var hennes tur. När alla Leonberger gått stod det klart att Veni var den enda som fått Ck (championatkvalitet). Hon blev alltså BIR, Finuch och Norduch i ett slag. Lyckan var total!

Vi stannade, några mera motvilligt än andra (!), till gruppfinalen. Dit hade tolv hundar gått i grupp 2. Veni är väl egentligen ingen gruppfinalhund, i och med att hon har en ganska svag utstrålning. Men det var ju andra gången i historien som hon var BIR (första gången var på internationella utställningen i Gällivare) så det kändes inte mer än rätt att hon skulle få tävla vidare. Jag plockade fram vårt hemliga vapen - torkad gädda - till Veni just innan uppsamlingsringen skulle börja. I gruppen dömde finske Tapio Eerola. Han sa inte så mycket som jag förstod, men han tittade igenom Veni extra eftersom han inte dömt henne i rasringen. Till sist var vi sex hundar kvar och efter ännu ett extra varv runt i ringen tackades en till av. Yes, placerade i gruppen! tänkte jag och domaren tackade även oss och sa "nummer 5, tack". Sekunden efter gick det upp för mig att de placerar bara fyra hundar i Finland. Ja, ja, det spelade ju ingen som helst roll i det stora hela.

På vägen hem stannade vi på polcirkeln och letade efter tomten i "Santa Claus village" som ligger just utanför Rovanimemi. Tomten var visst på semester för han såg vi inte till, men hans renar var hemma så vi tittade lite på dem istället. Sedan brummade vi på till svenska Haparanda där vi åt på vårt hak, Frasses. En kycklingmeny som var väldigt stor och god. Efter intagen mat brummade vi på ganska bra och efter en stor godispåse gick det ännu bättre. Vi var framme i Umeå innan tolvslaget på natten mot söndag. Då var det fyra trötta resenärer som fick krypa isäng.

Fler bilder och kanske en översättning på Venis kritik kommer senare.