Till den nationella utställningen i Västerås den 23 april hade vi Veni anmäld i championklasss och Seven i juniorklass. Båda tikarna lyckades väldigt bra och fick championatkvalité av domaren Thord Byström. Veni var mest lyckosam av dem med en tredje plats i Bästa Tikklassen.

Jag åkte redan vid lunchtid på fredag ner till Hudiksvall. Det är ungefär 40 mil dit och det gick långsamt för det var mycket trafik. Väl framme fick jag smaskig middag av min syster som bor där. Hon har också tre Chinchillor; Clayton, Kelly och deras dotter Kelda. Veni och Seven tyckte att de var jättespännande. Veni kunde, likt pappa Brasse på sin tid, inte slita sig för ens ett ögonblick från dem. Men när vi släkte ljuset för att sova senare på kvällen så lade sig faktiskt båda hundarna ner och sov de med.

Klockan 04.20 ringde väckarklockan och något motvilligt tog vi oss upp. Nu var det i alla fall mindre trafik och resan till Västerås gick väldigt snabbt. Framme på plats parkerade så långt bort som möjligt från hallen där vi skulle vara - kändes det som i alla fall. Eftersom vi var där så tidigt fick vi en väldigt fin plats just vid ringside.

Leonberger gick som första ras i ringen och det var ganska många anmälda. Drygt 60 stycken, så det blev trångt både i ringen och runt omkring. Ringen var förresten väldigt liten, fastän det fanns massor av outnyttjat utrymme just vid insläppet i hallen. Domare var Thord Byström som inte dömt våra hundar tidigare. Han var generös med ettorna i kvalitén och jag tror inte det var förrän tikarnas juniorklass stod i ringen som första tvåan kom. Den skrivna kritiken var utförlig och han motiverade sina val för placeringarna med s.k. öppen kritik. Det var trevligt.

Seven fick sin etta i kvalité och en fin kritik (läs på hennes sida). Hon placerade sig sedan som två i klassen bakom Bölelejonet Önske-Ting-E-Ling. De var i mina ögon typlika och jämngoda. Det tyckte domaren också, vilket gjorde att detaljer fick avgöra. Båda fick championatkvalitét och gick vidare till Bästa Tikklassen där "Ting-e-ling" blev Reserv medan Seven var oplacerad. Grattis Anne-Marie! Vi ses i Sollefteå.

Veni låg mest och sov i väntan på sin start i championklassen. Hon var väl trött efter att ha koncentrerat sig så länge och hårt på Chinchillorna. När det sedan blev hennes tur var hon pigg och glad. Domaren störde sig på hennes fördelning mellan täckhår och underull. Veni är i full päls nu och han hade velat ha en hårdare struktur på pälsen i sin helhet. I övrigt fick hon en positiv kritik och placerade sig även hon som tvåa i klassen med Ck. Det innebar ungefär jordens undergång för min syster eftersom hon lovat visa den ena av Veni och Seven ifall båda gick till Bästa Tikklassen.

Planen var i förväg att Lina då skulle gå in med Veni eftersom Veni är mera van vid utställningssituationen och i stort sett kan fixa det utan handler. Efter lite dividerade fram och tillbaka så bestämde vi att Lina skulle visa Seven och jag Veni. Seven var ganska less och ville gärna sitta ner, men Lina gjorde en fin debut i utställningsringen även om de inte blev placerade. Veni fick en tredje plats något som var mer än beräknat och extra roligt.

Efter utställningen åkte vi en liten omväg förbi hos Sevens bror Herkules. Han bor i Ludvika-området på ett stor härlig gård. Jag hade inte sett honom, annat än på kort, sedan han hämtades som liten åttaveckors valp. Så det var verkligen roligt. Han påminner väldigt mycket om de andra i kullen och snart hade han, Seven och Veni dragit igång världen bus på gården. Det var nog skönt för bilresenärerna att rasa av sig lite energi.

Vi fikade god kaka och gick rundvandring i Herkules fina hus. Badrummet borde jag egentligen ha fotograferat för det var något alldelens extra. Under natten hade jag tydligen blivit ordentligt förskyld så huvudet kändes som om det var i en glasbubbla. Fast jag tycker i alla fall att det var trevligt att hälsa på och gör gärna om det när vi har vägarna förbi.

Efter besöket tog vi oss, efter en liten felkörning i Gävle, ut på E4:an igen. Vips så var vi framme i Glada Hudik igen. Alla (och då menar jag främst mamma och Linda) sa att jag borde sova hos Lina och köra hem på söndagen istället. Men jag blev tjurig och körde hem på kvällen. När allt kom omkring så hade jag ju inte kört speciellt mycket sedan jag kommit till Hudiksvall på fredagen så jag kände mig utvildad, om än snorig och hes. På vägen hade det varit en otäck olycka där en minibuss låg på sidan i diket. Polis och ambulans hade spärrat av vägen och det var glassplitter överallt.

Det var en kul utställning och lite av ett genrep inför min och Linas längre resa i sommar. Lina måste då komma ihåg att ta med sig vantar eftersom hundarna vill ha kallare i bilen än vad hon är van vid. Många fina kort har hon tagit i helgen, mycket god mat och mackor har hon fixat, bra har hon kört (förutom någon gång när hon skrämde slag på folk på en mack genom att lägga sig på signalhornet och någon gång när hon trampat bromsen i golvet i tron att det är kopplingen), väldigt bra musik har hon spelat men viktigast av allt är att hon har varit så hjälpsam och trevlig hela tiden. Kram på dig Lina!