Lillan de Walls minnesutställning gick av stapeln på vackra Risön i Sollefteå den 21-22 maj. 32 stycken Leonbergers var anmälda för domare Birgitte Schjöth från Danmark. Vi hade med oss Martenlake's Ghost Sir Kill a Lot, eller Börje som han till vardags kallas. Han hade i slutet av mars fyllt två år, och startade därmed i hanarnas öppenklass. Börje var jätteduktig och placerade sig som trea i klassen med Championkvalitet (Ck). Sedan blev han fyra i Bästa hanhundsklassen. Vår Martenlake's Mojo The Hope Diamond, Seven, blev trea i tikarnas juniorklass med Hederspris (Hp).

Till Sollefteå visade det sig vara betydligt längre än vad vi uppskattat och vi kom med andan i halsen halvspringandes mot Leonbergerringen. Vi var första ras i ringen direkt på morgonen och många anmälda för att vara här uppe i norra Sverige. Med tio minuter till godo innan de startade i ringen hann vi till och med frisera lite i sista minuten. Börje var först in i hanarnas Öppenklass. Domaren tog tid på sig med varje hund och det märktes nästan att hon till vardags är veterinär för hon var väldigt fin med hundarna. Börje hade lite svårt att förstå vad han förväntades göra, men han var verkligen full av energi och med mera träning kan han bli riktigt duktig. Det kändes väldigt roligt att han fick en sådan fin kritik (se Börjes sida) och även att han ansågs hålla Ck.

Seven hade fått byta handler till husse, vilket var ett försök från oss att få henne att visa sina fina rörelser. Det hade en lite oväntad effekt. Visst sprang hon ÄNTLIGEN jättesnyggt, men att stå med husse var tydligen ungefär lika svårt som att springa med matte. Tikarnas juniorklass hade en bra topp och Seven placerade sig som som trea med Hp (se kritiken på Sevens sida). Tim åkte hem för att leda utställningsträningen i Umeå för Västerbottens kennelklubb på söndagen.

Jag stannade kvar till söndagen för att göra min första elevtjänstgöring som ringsekreterare. Sov gjorde jag hos vår Buffys uppfödare på Lejonklippans kennel. De hade en väldigt framgångsrik dag under lördagen som kröntes med en seger i den stora Grupp 2 för Fellow. Det var fantastiskt roligt och det var inte utan att tårarna rann på mig när en så fin rasrepresentant vinkades fram till förstaplatsen i hård konkurrens med ett tjugotal andra BIR-vinnare. Under söndagen fick vara domare Bo Wiberg i en ring med raser från grupp 1. Det var väldigt nervöst före, men jag tycker att det gick bra. Jag fick prova på att både skriva och ropa, samt lära mig en hel del om de olika rasernas särdrag. Det var både roligt och lärorikt. Efteråt kändes det som om huvudet skulle spricka för jag hade koncentrerat mig så hårt. Vi var klara snabbt i ringen, men jag bestämde mig i alla fall för att stanna i Fellows hejaklack till BIS-finalen. Där slutade han som tvåa för domare Kurt Nilsson. Grattis Petra och Richard och tack för en trevlig helg.