Europavinnarutställningen anno 2005 gick av stapeln i österrikiska Tulln, som ligger lite utanför huvudstaden Wien. Vi lämnade Mårdsjön för en långsemester redan den 29 maj för att återvända natten mot den 10 juni. Seven ställdes ut för domare Gisela Sobol från Tyskland. Det blev inget vidare bra resultat, men vilken upplevelse resan var!
På söndag packade vi i all hast för att sedan hämta upp Martenlake's Ghost Sir Kill a Lot, Börje, i Lögdeå utanför Umeå. Börje skulle få åka med oss söderut för att sedan hämtas av sina nya ägare från Norge hemma hos Heidi och Robert i Trollhättan. Vi åkte till Hudiksvall för att min syster tillika mitt resesällskap, Lina, skulle jobba måndag och tisdag. Jag satt inte sysslolös för det. Utan på måndag körde jag till Gästrike Djursjukhus i Sandviken för att få Börje ögonspeglad. Det gick jättebra. Han var så snäll och duktig och inga anmärkningar hade han på sina ögon.
Sedan bar det av på onsdagmorgon. Vi körde med god fart och gott humör till Trollhättan. Där fick Seven träffa sina halvbröder, Greven och Major. Det var intressant att se tre avkommor från mamma Mayah, men med olika fäder. Greven blev störtkär i Seven och Major var ganska sugen han också, sin ringa ålder till trots. Det visade sig att Seven började löpa dagen efter. Vi försökte och försökte att få, i alla fall ett, snyggt kort på dem sittades brevid varandra. Till sist fick vi ge upp det projektet. Vi får väl träna så kanske nästa gång så går det bättre, Heidi?
Hos Heidi fick jag också träffa Börjes nya ägare. De hade med sig en Leonberger-reskamrat till Börje. Börje tyckte att det var skoj med fler tjejer och avskedet kändes inte alls så jobbigt som jag hade förberett mig på. Vi önskar Börje all lycka i sitt nya hemland i väst! Vi åt smaskig smörgåstårta innan vi begav oss vidare mot Danmark. Där sov vi hos Sevens pappa Carlos på Leruh kennel. Vi kom dit mycket senare än vad vi trott så det blev snabbt dags att gå isäng och sova. Innan dess hann Seven busa med sin halvbror Rebell, pappa Carlos och även lite med Nonde som är ett fågelhund. På torsdagmorgon körde vi vidare med siktet inställt på Berlin. Tusen tack Birthe och Svend för gästvänligheten.
Framme i Berlin var vi vid middagstid. Vi avklarade de flesta sevärdheter tillsammans med Seven i centrum på några timmar. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om varje grej men jag tror att det är nog få som intresserar sig. Vi tittade på Neue Wache, Staatsbilliothek, Rotes Rathaus, Humboldthuniversitetet, Berliner Dom, Fernsehturm, Alexander platz, med mera. Den imponerande Brandenburger Tor hade fått en jättelik skärm alldelens framför sig vid Unter den Lindens slut. På skärmen satt ett fotografi över hur platsen sett ut just efter det att de allierade gick in i Berlin 1945. Omkringliggande byggnader var sönderbombade, men ur bråten reste sig porten helt oskadd. Därefter hittade vi en väg där vi tordes stå med bilen hela natten. Det var lite kvavt och varmt, men oj så billigt och bra boende. Dagen därpå var vi på Zoo i Berlin innan vi åkte vidare mot Österrike och Wien via Prag i Tjeckien. Vi orkade inte riktigt köra så långt som vi planerat utan vi slocknade ungefär fem mil utanför Wien och spenderade ännu en varm natt i bilen.
På lördag var vi i stort behov av att duscha så vi hittade ett hotell där vi fick ha med Seven och som samtidigt var helt ok i pris. Vi bodde fyrstjärnigt och centralt för 900 kronor/ natt med frukost och parkering. Det blev en hel del promenerande på lördagen runt i Wien med Seven. Vi såg mycket som var historiskt intressant och likheterna med min favoritstad London var stora.
Så blev det utställningsdag på söndag. Det var 63 Leonberger anmälda för domare Gisela Sobol, men jag tror att det var betydligt färre som dök upp på plats. Jag fick se många Leonberger som var för mig okända och åtminstonde två hanar av väldigt bra kvalitét som jag bara sett på internet tidigare. Sedan var det också roligt att se många avkommor efter Bobo, pappa till vår Final Mojo-kull. Ingen av "mina" favoriter vann och inte heller Seven fick någon bra kritik. Efter utställningen var Seven dödstrött så vi passade på att göra sådant som hon inte kunde följa med på. Det innebar insidan av Hofburg-palatset med sin skattkammare och Sisi-museumet.
På måndagmorgon var det Stephansdomens tur. Vi åkte upp i det norra tornet med hiss och befann oss väldigt plötsligt jättehögt ovan jord. Min höjdskräck i kombination med det till synes taskiga golvet gjorde sig påmind direkt. Noterbart var att Lina filmade när jag tryckte mig mot kyrktornet och grät. Nåja, det blev bättre efter en stunds hysteri och jag kunde till och med snegla lite på den fantastiska utsikten. Det berättas att det norra kyrktornet aldrig blev färdigbyggt för att mannen som skulle bygga det klart bröt en pakt med djävulen och uttalade ett heligt namn, vilket gjorde att mannen störtade ner från tornet och dog. Jag kom ner helskinnad och vi gick tillbaka till hotellet för att köra hela vägen till Prag.
Till Prag kom vi först på kvällen och det blev ett väldigt oväder med skyfall, blixt och dunder. Efter att ha inackorderat oss på ett hotell som låg lite mindre centralt än det i Wien så tog vi det lugnt. Nästa dag pressade vi oss verkligen. Vi gick och gick och gick i säkert fem timmar för att hinna se så mycket som möjligt på en dag. Seven var jättetrött, jag var lite tröttare men tröttast av oss alla var nog Lina. Hon hade fulla fötterna med skavsårsplåster och på ett speciellt läskigt ställe hade sockorna fastnat i såren. Men skam den som ger sig. Efter maten så tog vi tvåbenta en shoppingtur. Det mesta är billigare i Tjeckien motför i Sverige så det blev ganska många påsar som kom tillbaka på hotellet.
Prag var vackert, men mera slitet och fattigare än Wien. Det fanns mera turister i Prag vilket gjorde att på en del platser blev det trångt och svårt att gå för Seven utan att någon klev på henne. Många, speciellt asiaterna, ville ha kort på sig själv tillsammans med Seven. På den berömda Karlsbron var hon som en av sevärdheterna. Det kändes som om vi hade behövt två, tre dagar till på oss i Prag för att hinna med allt. Men kanske kan vi komma tillbaka en annan gång. En av höjdpunkterna i Prag var klockan på det gamla torget. Den visade alla möjliga olika sorters tider och när den slog heltimme så kom små figurer ut som symboliserade döden, girigheter, fåfängan m.m. Apostlarna kom också ut ur ett hål och en tupp gol. Klockan gjordes på femtonhundratalet och även om den reparerats många gången så är klockverket i original. Skaparen fick sina ögon utstuckna så att han inte skulle kunna återskapa klockan i någon annan stad.
Så körde vi från Prag till Helsinge i Danmark på en dag. Jag fick testa nya bilen lite på vägarna i Tyskland. Den är väl ingen sportbil direkt, men allt vi shoppat rymdes bra och den drar lite bensin (dock inte Lupo-klass!) Framme i Helsinge sov vi ännu en natt hos Birthe och Svend. Därefter körde vi först till Lina i Hudiksvall och sedan hem till Mårdsjön, 126 mil den dagen. Då var jag faktiskt lite less på att köra och åka bil så det var skönt att komma hem igen. Seven blev också glad att vara hemma igen där numera även Veni och Buffy löper. Nu håller jag på att klippa ihop filmen som vi gjort under resan. Det blir en riktig road-movie i bästa reality-TV-stil. Kram på dig Lina, tack för ett trevligt sällskap!
