Kort sammanfattning:
Grupputställning i Kemijärvi, Finland.
Domare var Elina Tan-Hietalahti, Finland.
Lejonklippans Cost Nada av Quincy "Buffy" 1 Ökl, 2 Ökk Ck, 2 Btkl R-Cert
Martenlake's Ghost Sir Kill a Lot "Börje"1 Ökl, 2 Ökk Ck, 2 Bhkl R-Cert

Klockan 03.00 på lördag ringde mobilväckaren och jag släpade mig upp. Med flash-backs från vår tid som tidningsbud, styrde jag Lupon norröver och brummade på. Vägarna var torra hela vägen och när jag passerade Polcirkeln var det bara lite mera snö än hemma hos oss (fortfarande inget på vägen). Det började ljusna redan vid 05.00 så vägförhållandena var verkligen jättebra. I Rovaniemi funderade jag en kort stund på att titta om de verkligen gjort en staty över Lordi på torget, något som jag hört. Men så bestämde jag mig att titta på den på vägen hem istället, vilket förståss inte blev av alls! Det hade gått så snabbt och bra att köra att jag stannade och gjorde en ordentlig promenad på nästan en timme med hundarna springades lösa på ett skoterspår. Både Börje och Buffy trodde nog att det var det här som vi kommit till Finland för att göra.

Till sist var vi i alla fall framme i Kemijärvi. Det är ett ganska litet ställe som ligger 60 mil från oss enkel väg. Vi var på den här utställningen 2005 när Veni fixade sin Norduch-titel (mer om det här >>) och det var samma upplägg även i år. Utomhus gick hundar ur grupp 5 och inomhus hundar ur grupp 2. Just i vår ring var det inga mattor, men det behövdes egentligen inte heller för underlaget var friidrotts-tartan.

Nästan på en gång såg jag en fin hane utanför ringen, men efter att ha konsulterat min nyinköpta katalog lugnade jag mig med att han säkert var champion och därför inte skulle konkurrera med Börje om det finska certet. Lite irriterad blev jag därför när han klev in i ringen med numret före Börje i hanarnas öppenklass. Men det var bara att gilla läget och kämpa på. Domaren var då inte blyg när det gällde att dela ut både blåa och gula band så jag blev glad när ringsekreteraren gav oss ett rosa. I Finland har det som i många andra FCI-anslutna länder (ej Sverige) så att du kan få Ck direkt som en kvalité och du måste därför ha det direkt om du ska få certet. Du kan inte få ett rosa band och sedan inget Ck, vilket är helt logiskt. När kvalitetsbedömningen är klar ropas de som fått röda och rosa band in igen för konkurrens. En hund som fått rött band kan inte slå en som fått rosa tidigare. Så Börje och den andra hanen som fått rosa band fick gå konkurrens och den andre vann. Han blev senare BIR och Börje andra bästa hane med något som kallas reserv-cert och är en ljusblå rosett.

Ganska snart blev det Buffys tur och även hon fick samma placering! Det var bara kvar att packa ihop och köra hem. Båda hundarna hade gjort en bra prestation. Det fanns då inget de hade kunnat göra annorlunda i mina ögon.

Så vi körde hem. Stannade och busade och åt. Till sist var vi hemma igen vid 19.00 och då gick jag raka vägen i säng för att vara pigg och vaken till SLBKs årsmöte i Sundsvall dagen efter.

Korten på den här sidan är alltså inte tagna på plats i Finland utan på vår Leonbergerträning som vi har varje onsdag i Umeå. Det är Anna Persson (Diva och Elodias matte) som tagit korten. Tusen tack!