Kort sammanfattning:
Nationell kennelklubbsutställning i Sjulmark utanför Piteå. Domare Benny Blid von Schedvin från Sverige. 26 st Leonberger anmälda.
Martenlake's Ghost Sgt Bash "Leo" 1 Ökl, 1 Ökk Ck, 2 Bhkl
Martenlake's Ghost Sir Kill a Lot "Börje" 1 Ökl, 4 Ökk
Martenlake's Ghost Fluffy "Diva" 2 Ökl
Martenlake's Ghost Hypnodisc "Soya" 1 Ökl, 2 Ökk
Lejonklippans Costa Nada av Quincy "Buffy" 2 Chkl Ck, 4 Btkl
Remröd's Moya Magnifcia "Mayah" 1 Vetkl Ck, 3 Btkl, BIS R-veteran

Steg upp 04.00 på lördag för att åka och jobba som ringsekreterare i Piteå. Det var blåsigt, regnigt och kallt. Domare i "vår ring" var Rouli Kantzou från Grekland. Det var första gången som hon dömde i Sverige och hon hade fått en informationsbroschyr på engelska om hur det skulle gå till av SKK. Vi tittade igenom den med henne och ganska snart stod det klart att hon missuppfattat en del, mycket på grund av hur det var formulerat i broschyren. 85 hundar hade vi i ringen och efter en timme kunde vi konstatera att vi hunnit med 10 stycken! Mot slutet av dagen, just innan 15.00, började hon få upp ångan och då gick det riktigt fort. Trevligt hade vi, även om vi var hemma senare än beräknat.

På söndag var det samling vid pumpen, dvs hemma hos oss. Vi lastade hundar och diverse "bra-att-ha-saker" i två bilar och körde utan problem till Piteå. Vädret var mycket bättre än på lördagen och humöret var gott. Framme på plats hade vi förutseende nog bokat en ringsideplats för det gamla tältet dagen innan och nu dumpade vi av allt där. Rätt så fort blev det vår tur i ringen. Leo utställningsdebuterade. Han hade verkligen lagt på sig både päls, stomme, muskler och hull sedan han omplacerades i våras. Det var roligt att se att han nu mår så bra. Domaren gillade också Leo. Han vann hanarnas öppenklass med Ck och blev andra bästa hane. Snacka om att göra debut med dunder och brak! Jätteroligt var det! Börje, som förmodligen är den hund som är mest lättvisad av alla jag någonsin visat, blev fyra i öppenklasskonkurrensen.

Sedan var kullsystrarnas tur i tikarnas öppenklass. Diva fick den här gången en tvåa medan Soya placerade sig som tvåa i konkurrensen. Mamma Buffy var tvåa i tikarnas championklass och senare fyra i bästa tikklassen. Tant Mayah var ensam i veteranklassen och blev BIR-veteran med Ck och trea i bästa tikklassen.

Bamse hade flera avkommor på plats, och även en avelsgrupp. Bäst gick Unique Dogs "Enzo" som vann hanarnas juniorklasskonkurrens med Hp - Grattis! Den här gången var det helt enkelt omöjligt att få rum med Bamse. Men om han får ihop en avelsgrupp även i Vännäs så lovar vi att "pappa" ska komma.

Buffy hade en avelsgrupp med sina Ghost:are. De fick Hp, men blev inte bästa grupp. Samma hundar bildades sedan vår uppfödargrupp som även den fick Hp, men inte blev bästa uppfödargrupp. Tusen tack till Anna, Maggan, Carro och Linda som ställde upp och visade hundarna så bra i grupperna!

Sedan åkte vi och åt på Mcdonalds, lite av en tradition i Piteå-sammanhang. Därefter körde vi tillbaka för finaltävlingarna. De var försenade och när utropet gick för BIR-valparna till uppsamling var det inte många kvar på plats. Veteranerna ropades därför ganska snart till en egen uppsamlingsring. Mayah var nu mycket piggare än i rasringen och gjorde en alldelens strålande uppvisning för Stelios Makaritis. Sedan blev vi uppradade lite i storleksordning i en fålla in mot finalringen. Vi upptäckte då att det var förhandsgranskning av ett mycket, mycket större gäng valpar som pågick i finalringen! Tiden rann iväg och många blev högljutt irriterade. Mayah blev less och ville lägga sig ner i det blöta gruset. När vi nästan gett upp hoppet om att någonsin få gå in i finalringen kom utropet i högtalarna att avelsgrupperna skulle få gå FÖRE veteranerna eftersom det ofta var samma hundar i uppfödarklassens final och det därför skulle bli så stressigt för dem. Åååååh! Det var sura miner och till sist fick vi i alla fall bryta vårt snygga led för att gå iväg och låta hundarna slappna av lite. Så efter många om och men gjorde vi entré. Vi sprang ett stort varv och ställde sedan upp på långsidan. Sedan kom domaren fram och tog i hand och tackade oss. "Jaha, shit, det var den finalen det..." tänkte jag och började följa efter framförvarande hund och husse ut ur ringen. Men då sa ringsekreteraren att domaren ville tacka samtliga finalveteraner och det var därför han kommit och tagit i hand. Vi sprang och smög samtidigt tillbaka till våra platser och sedan annonserade speakern placeringarna utan att någon fick lämna ringen. Det blev väldigt spännande för de hundar som var kvar på slutet - oplacerade eller inte? Mayah blev Reserv och ropades fram först. Det var så skoj, även om hon visade sig mycket bättre i uppsamlingsringen.

Klicka på bilderna för att se dem i ett större format.
Kritiker finns senare på respektives hunds egen sida.

Tidigare utställningar >>