Årets första Leonbergerspecial gick av stapeln i Köping. Det var väldigt många anmälda, hela 207 st Leonberger. Det gjorde att det var tre domare inkallade att skipa rättvisa. Norske Terje som skulle döma hanarna hade fått lämna återbud pga sjukdom så svenske Torbjörn Skaar hoppade in istället.

Jag hade resesällskap av Margareta från Unique Dogs kennel utanför Umeå. Hon hade med sig sin fina championhane Upsi och en unghane som kallas för Herrman. Vi åkte redan på fredag förmiddag till Stockholm där vi sov hos min syster Lina och hennes sambo Frej. Resan gick jättebra. Vägen var bar hela vägen och bara en bit på slutet var det snöyra och snörök, vilket förståss kändes lite konstigt för oss norrlänningar. Hemma är vi vana vid snön men att det skulle komma nere i Stockholm hade vi inte förväntat oss.

Många hundar överallt var väl det första intrycket. Många lovande unga hundar tyckte jag mig se. Och några "nygamla" stjärnor som inte varit ute och visat upp sig på något år. Kvalitén var hög och domarna gjorde ett jättejobb! Det var någon hane som tydligt var halt men ändå fick Ck, vilket irriterade många runt ringen. I övrigt var stämningen allmänt god och arrangemanget väldigt bra. En eloge till arrangörerna.

Nytt för i år är ju att alla Leonberger ska mätas på officiella utställningar. Herrman mättes till 75 cm och Upsi till 78 cm. Herrman var mitt ansvar och han skötte sig verkligen med bravur. Tidigare har han inte varit på någon sådan här stor utställning, men han skötte sig som sagt jättebra. Visade tänderna så snällt, mättes utan problem och klarade av den (för honom) tråkiga väntan innan det blev vår tur i ringen. Domaren gillade också Herrman och han fick en väldigt positiv skriftlig kritik. Till sist, blev Herrman placerad som nummer 5, eller Reserv som det så mystiskt heter, i den stora unghundsklassen där 17 stycken startade.

Leonbergerklubbens medlemsartiklar sålde ganska bra, vilket de också gjorde förra året i Köping. Flest köpte nummerlappshållare.

Efter utställningen körde vi hela vägen hem, via Sala och Valbo till E4:an från Gävle och hem. Hundarna var jättetrötta båda två och bara sov och sov. Tusen tack Eva och Rune för förtroendet att ta med Herrman och tack Margareta för trevligt resesällskap!