20674 hundar från 60 st länder var anmälda till utställningen!

Några år innan World Dog Show i vår huvudstad annonserade Svenska Kennelklubben (SKK) efter ringsekreterare för arrangemanget. Jag skickade in mina papper, men trodde väl i ärlighetens namn inte att jag skulle få jobba eftersom det skulle kosta kennelklubben nästan lika mycket som många av domarna att ta ringsekreterare från Norrland. I den tanken fanns inte arrangemangets storlek med och vi var ett ganska stort gäng som träffades under våren 2008 för att få utbildning i de "nya" reglerna. Det var Ulrika Henriksson från SKK som kom till Umeå för att ge oss informationen. Jag hade bokat lokal och ordnat med fika för tillfället. Vi fick också preliminärt veta vem vi skulle jobba med - både som ringsekreterarkompanjon och vilken domare vi skulle få. Jag skulle jobba med Linda Svahn (Hellcat's kennel) och domare skulle vara en Bo Bengtson.


Vi blev inhysta på ett hotell som låg väldigt nära Älvsjömässan, där World Dog Show skulle gå av stapeln. Det var fina rum, sköna sängar och god frukost. På en av kvällarna blev vi bussade ut till Midsummer Party på Almare Stäket (vi var 1100 st där). Det var smaskig middag med dans och mingel. Mycket trevligt och gott.

En del ringsekreterare skulle jobba alla fyra dagarna på mässan, andra, som jag, skulle ställa ut på rasspecial (på den sk Curcuiten) och på mässan - dvs jobba tre dagar. Vilket otroligt pusslande det måste ha varit för alla inblandade arrangerande klubbar! Enbart mässan krävde 1000 funktionärer. 288 domare från 33 länder. 390 ringsekreterare.

Nåväl, jag och herr Bengtson gick in i elden på fredagen. Då hade Linda jobbat en dag och var varm i kläderna när det gällde allt runt omkring (white-boarden, rosetterna, skyltarna med CACIB, osv osv). Jag är ganska van vid FCI-reglerna eftersom vi genom åren visat hund i många FCI-länder, men reglerna för det svenska certet hade kennelklubben gjort annorlunda motför FCI-reglerna säger. Något som jag fick bita mig i tungan över flera gånger. Jag såg att vår domare också kommenterat detta i sin artikel i tidningen "Hundsport".

Bo Bengtson var ju inte riktigt så hel-svensk som namnet gav sken av. Nej, han var sedan många år bosatt i USA där han har en egen hundtidning och ägnar sig helhjärtat åt domeriet - utan kritiker och med fokus på konkurrens och show! Hans åsikt var att vi skulle representera kennelklubben proffsigt och internationellt - alltså allt på engelska. Det blev lite svengelska i början och många glada skratt, men efter ett tag så fungerade det också.

Vi hade på fredagen pudlar i vår ring, men det hade tre andra domare också. Det blev ett skickande hit och dit. Av snabbresultatlappar, resultatlistor, kritiker och framför allt hundar och handlers. På lördagen hade vi halva Saluki (tikarna och sedan BIR) och på söndagen Dvärgspetsarna - allihopa!. En del utställare fick vi extra kontakt med, de som behövde mera hjälp när det skulle in i ringen igen osv. Det fanns utställare från Thailand, Spanien, Ryssland mm hos oss. Något som i stort sett helt saknades var de glada nybörjarna som brukar finnas där vi i vanliga fall jobbar. Jag menar sådana som springer på fel sida om hunden, som inte vet om de ska in igen när de fått en tvåa i kvalité mm. Det är lite synd att inte alla får plats på en sådan här utställning. Jag menar, det är synd att utställningssporten även i Sverige blivit så elitistisk. Pudlarna skulle givetvis borstas och klippas till perfektion av kvinnor i förkläden med olika kammar i sitt hår. Under våra tre dagar fick vi se många av Sveriges bästa handlers (bland annat Camilla Collinge och Mikael Nilsson) med några av Sveriges bästa hundar i kopplet, vilket förståss var jättekul. BIS 3 var Dvärgpudeln Kudos Stolichnaya, som kom från vår rasring hade en enorm utstrålning.

Alla våra kritiker blev alltså skrivna av mig på engelska, men det fanns också en översättningsservice på mässan för många språk.

Jag hann med att shoppa också (130 komersiella montrar från sammanlagt 19 länder varav hälften från Sverige), samt att besöka många trevliga montrar. Vår egen Västerbottens KK, hade video där jag dömde juniorhandling i Vännäs på display! Jag tittade lite hastigt på juniorhandlingen som varje dag var en uttagning till den slutliga finalen på söndagen. Det var olika domare varje dag och jag blev lite förvånad att det var en som gått utbildningen samtidigt som jag som fått äran att döma en dag. Men det är klart, hon kanske hade hunnit skaffa sig jättemycket erfarenhet sedan dess, vad vet jag? Något som gjorde mig mycket besviken var när jag tittade på bedömningen av just juniorhandling så letade domaren hela tiden letade efter misstag från sina unga handlers och försökte få dem att "gå i fällor" genom att röra sig helt ologiskt och snabbt i ringen. Givetvis förstår jag att det är en utslagstävling och de som tävlar är otroligt duktiga, men jag tyckte ändå att glädjen gick förlorad. Även om de som tävlade log för allt var tänderna höll så fanns inte den äkta glädjen där hos många jag såg den dagen. Det var mest skrämmande att se tycker jag.

En av dagarna räckte energin till att stanna och se finalerna. Det var mycket trevligt och snyggt arrangerat. I vanliga fall är jag ju som bekant en stor beundrare av alla finska hundarrangemang, men här hittade jag ett svenskt som kunde mäta sig! Finalerna hade show, finess, humor och mycket plats för hundarna på alla sätt.

Att få jobba på denna utställning var en otrolig upplevelse. Helt intensivt, galet och helt hundtokigt, men väldigt skoj och ett minne för livet!


Veni och jag bodde hos Lina och Frej mellan rasspecialen och när Leonberger gick på mässan. Här gör Frej pizza. Veni bodde hos Lina och Frej när jag jobbade. Så nu vill inte Frej ha någon Leonberger!

Mera om hur det gick för Veni och Greven på curcuiten och mässan >>>

Mera om World Dog Show i Dortmund 2003 >>>

Världsvinnare från Västerbotten >>>