SKK i Sundsvall och SLBK i Timrå 2010

Alla foton är tagna av Anna Persson

Vi åkte tidigt som bara den på lördagsmorgonen till SKK i Sundsvall. Traditionsenligt så tar de inte valpar i Nordic hallen och Gamen skulle in som hund nr 9 i ringen. Fastän vi åkte i god tid så var vi jättesena. Vi svängde in på parkeringen två minuter i nio. Jag ringde Lindas mobil, för Linda är alltid i tid (!), för att höra om hon hade utställningskoppel, godis och nummerlappshållare åt mig och Gamen lättillgängligt vid ringen. För vår utställningsväska behövde typ opereras ut ur bilen som var fullproppad med 3 hundar och alla sakerna till specialen nästa dag - rosettgaller, placeringsskyltar osv.

Pulsen dunkade i öronen. Jo, Linda hade allt sa hon så vi sprang till hallen med enbart Gamen i släptåg. Vid veterinärbesiktningen trängde vi oss och sprang lite runt de andra. Själv hatar jag folk som inte fattar kösystem så jag kände mig som en riktig bov. Framme vid ringen så var det juniorhanarnas konkurrens. Husse borstade Gamen som en galning medan jag fick godis och fick nummerlappen fastsatt.

Domaren hade dömt Leonberger 2 gånger tidigare i år, men inte våra hundar, så vi visste inte vad vi skulle förvänta oss. Gamen gjorde det bra. Han var kanske lite mera störd av mattorna och betonggolvet, eller mest skillnaden dem emellan, än vad han var på samma plats i maj, men helt ok var han, tyckte vi. Domaren, Björn Einarsve, gav Gamen en, överlag, positiv kritik, men han ville ha en annan typ av Leonberger sa han. Gamen slutade som 3:a klassen med en slät etta.


Gamen, inte stressad i alla fall ;)


När Gamen blev färdig, lite tidigare än vad vi hoppats ska villigt erkännas, så blev det lugnt. Vi hann hämta tjejerna, fika och titta på de andra hundarna på plats. Sedan blev det då tikarnas öppenklass där både Bolli och Norja skulle in. Båda urfällda. Bolli gjorde ju comeback efter mer än 4 års uppehåll på Bjurholms inofficiella för lite mer än en månad sedan. Så hur hon skulle stå sig kändes lite osäkert. Hur en urfälld Norja skulle stå sig kändes också osäkert.

Bolli har inga anatomiska brister, i våra ögon i alla fall, och i alla domares som dömt henne när hon var valp och som ung. Hon är inte trång, lös, rak, sned eller någonting. Däremot är hon verkligen stor, både hög och grov. Nu också lite tung, vilket syns på mellanhänder och rygglinjen. Kritiken som domaren gav stämmer väldigt bra, tyckte vi:

"Kraftfull och substansfull 5-årig tik. Kraftfullt huvud med fina proportioner. Stark hals och rygg. Något rund i bröstkorgen, i övrigt goda proportioner. Utmärkt benstomme. Mycket trevliga rörelser runt om. Mycket välpresenterad"

Men - som de brukar säga på Let's Dance. Det var ingen större överraskning, efter Gamens resultat, att domaren ville ha en annan typ. Precis som på Gamen så var typen inte den rätta - och det är så skönt när en domare kan säga det! Bolli blev oplacerad med en slät etta.

Så hoppet att rädda dagen stod till hussen och Norja. De hade smugit med bakom Bolli och när vi kom in allihopa till konkurrens så hade tiken som stått mellan Norja och Bolli åkt ut. Vi fick några bilder av dem tillsammans - Bolli med matte och Norja med husse. Hundarna ser ut som Helan och Halvan där de står efter varandra.

Fast Norja gillade han verkligen. Och vi ska väl ändå säga att domaren hade öga för goda rörelser när han satte Lejonklippans Just A Happy Fellow till BIR, just fyllda 8 år!

Norja tyckte inte alls om betonggolvet, men ville samtidigt inte springa på mattan, utan husse sprang på mattan och Norja på betonggolvet innanför, inte hela tiden men nästan. Domaren hade ett lite ovanligt sätt att placera och konkurrensbedöma hundarna. Det var svårt att veta vilka hundar som sprang om vad när man stod utanför. Det var jättespännande för han gjorde inte så samma sätt i alla klasserna.

Norjas kritik löd: "Tik av utmärkt typ och storlek. Balanserat, feminint huvud. Vacker hals och resning. Stark rygg. Harmoniskt vinklad fram och bak. Passande stomme. Utmärkta rörelser från alla håll."

När Norja stod som 2:a i Öppenklass så trodde vi aldrig det skulle räcka till en placering i BTKL. Inte med 8 st championtikar! Men domaren ville ha öppenklasstikarna först! Så Norja slutade som 2 Bktl med R-Cacib. Oj, så oväntat och roligt! Bäst i bilen!

Grattis också till Martenlake's Final Mojo Dea "Grynet", Bollis kullsyster, som var R i BTKL. Och hennes dotter Hellcat's One "Ettan" som var 4 BTKL. Inte illa pinkat av Umeå-hundarna i stor konkurrens!

Bollisen och Norjan med matte respektive husse

Bolli

Bolli

Gamisen på språng


Norja 2 Btkl R-Cacib

Efter utställningen så åkte vi till hotellet som Anna hade fixat åt oss. Vi bodde verkligen bra på Scandic med hundarna på rummet. Det var en helt sanslöst virrig kvinna i receptionen och ett tag trodde jag då att vi har inget rum. Men det ordnade sig tack och lov!

Efter incheckning åkte vi till IKEA-området, Birsta, och käkade. Sedan körde vi en runda på IKEA och shoppade lite. Direkt efter åkte vi tillbaka till hotellet för att hämta Gina på Gep's Big Bear's kennel och köra till ridhuset för att göra i ordning inför morgondagens rasspecial.

Det kändes skönt att göra iordning dagen innan, men vi var alla ganska trötta redan innan vi började så det var ren tjurskallighet som gjorde att vi fortsatte. Efteråt åkte vi till hotellet. Meningen var väl egentligen att vi skulle äta någon sorts middag, men det slutade med att vi promenerade till Statoil och köpte godis, popcorn, tidningar osv istället och kraschade i respektive säng. Anna och Tim hade världens utläggning om vad vi skulle göra på morgonen innan de kunde sova.

Nästa morgon hade vi sovit gott och snabbade oss med hotellfrukosten. Det kändes som om utställningen flöt på utan större missar. Vi gjorde i alla fall vårt bästa, Tim, Anna och jag. Gamen och mamma Bolli också, även om resultatet blev sämre för dem båda än dagen innan. Norja var inte ens anmäld för vi trodde inte att hon skulle passa domaren, i efterhand kanske det var fel tänkt, det kan man inte veta. Några fler hundar var det anmälda på rasspecialen och det var verkligen intressant med öppen kritik.

Efteråt värkte det i armar, rygg och huvud på alla i vår bil. Vi styrde mot Burger King i Ö-vik och kom hem ganska sent. Vilken helg vi hade! Tusen tack till Anna (och hennes pappa!) och till hundvakten som haft Bamse, Veni och Seven.