Insemination av Mayah

När vi på morgonen den 22:a januari såg blod på Mayah kändes det som om vi väntat länge. Hon hade under en period varit tröttare än vanligt och lite svullen i vulvan. Vår hane Quincy hade också i en tid uppvaktat henne flitigt. Mayah brukar bli trött och Quincy brukar ställa in sig hos henne före löpet startar för att sedan lugna ner sig när hon väl börjar löpa - för att invänta höglöpet då han varken äter eller sover i några dagar. Quincy piper också konstant under höglöpet. Det mest irriterande ljud som finns. Exakt hur irriterande det låter kan ni fråga Linda och Tomas som tog hand om Quincy under höglöpet.

Vi ringde enligt överrenskommelse direkt ner till veterinär Catharina Linde-Forsberg på Ultuna. Hon sa att vi skulle ta ett blodserumprov på 10:onde dygnet. Ett blodserumprov kan tas av veterinären på hemmaplan och visar var i löpet tiken befinner sig och när ägglossningen har startat. Det är ovanligt att tikar börjar höglöpet före 10:onde dygnet därför rekommenderas det att ta första provet på 10:onde dygnet. Provet togs i ena frambenet och skickades sedan till ett laboratorium på Ultunaområdet. Det skulle ta ett dygn innan svaret kom. Vi blev mycket förvånade när vi följande dag fick höra att laboratoriet aldrig fått något prov.

Smått chockade och ganska uppretade på både posten och vår veterinär bestämde vi oss för att köra ner till Ultuna på torsdagnatt. På så vis skulle vi hinna göra ett prov till innan laboratoriet stängde för helgen och få veta om det skulle vara dags att inseminera under helgen. Det var snöstorm på vägen ner till Ultuna och trafiken flöt allt annat än smidigt. Två gånger blev vi stoppade av polisen för att det hade hänt olyckor på vägen med långtradare inblandade. E4:an var blockerad av bärgningsbilar och poliser.

Vi hade blivit lovade en tid under Catharina Linde-Forsbergs lunch, men p.g.a. snöstormen kom vi sent. Hon ställde upp i alla fall och vi fick göra ett nytt blodserumprov. Värdet var förhöjt, men inte tillräckligt för att ägglossningen skulle ha startat. Hon tog även ett utstryk, något som Mayah tyckte var lite obehagligt. Pulsen hade skenat det närmaste dynget och hjärtattacken var inte långt borta. Men nu började vi kunna andas normalt igen. Vi var på rätt plats och i rätt tid i löpet. Nu behövde vi någonstans att bo under helgen och vi tänkte direkt att Fjällnora friluftsområde en bit utanför Uppsala skulle passa oss bra. Vi bodde där när vi var med Quincy på vattenläger under sommaren 1996 och trivdes.

Nu visade det sig att vi skulle överleva i det natursköna Fjällnora utan TV, dator eller täckning på mobiltelefonen hela helgen. Vi bodde likt grottmänniskor i teknikväg, kändes det som. Till slut hittade vi en plats nära vattnet där täckningen var dålig, men fungerande. Det var många som undrade om vi kommit fram över huvud taget i ovädret och vi ville även ringa och höra hur det var med Quincy och Buffy som var inackorderade hos Linda och Tomas.

Under helgen blev det väldigt kallt. Ner mot -25 grader. Vi som trott att vi åkte söderut mot varmare väder fick snabbt inhandla nya mössor och vantar. Vattnet frös till duschen och toaletten intill stugan så vi fick gå till receptionen för att gå på toaletten. Om vi bortser från kylan så var det underbart väder hela helgen. Vi tog många promenader runt området som verkar ha mycket rådjur av spåren att döma.

Själva stugan var jättefin. Vi hade två stycken våningssängar. Mayah och Tim delade på den ena medan jag hade den andra helt för mig själv. Vi fick besök av Mona Refai och hennes tik Asta som är en kusin till Mayah. Med dem fikade vi och gick en promenad i månskenet. Det var mycket trevligt och vi träffade dem flera gånger under vår vistelse i Uppsala. Tusen tack för all god mat och fika, Mona!

På måndag morgon fick vi göra ett nytt blodserumprov. Då hade vi redan märkt en beteendeförändring hos Mayah. Hon hade under söndagen spanat in några, i hennes tycke, snygga pojkar på våra promenader och högljutt talat om vad hon ville göra för något med dem. Mycket riktigt visade resultatet av provet att hon startat ägglossningen. Ur en stor cylinder togs stån med frusen sperma upp från Lena Lindgrens hane Such, SV-92 Remröd's Vita Rubus Fruticosus upp. Fyra stycken strån innehållande 40 miljoner spermier tinades upp i en maskin till 37 grader. Efter att ha undersökt spermierna under ett mikroskop rekommenderade veterinären en full satsning på tre inseminationer under lika många dagar - totalt 10 strån med spermier. Det vanliga är att man gör två till tre inseminationer beroende på hur mycket sperma som finns men också var i löpet tiken befinner sig.

Insemineringen görs med ett långt plaströr som har en spruta längst fram. Röret såg väldigt långt ut i mina ögon och jag tänkte att det här kommer att göra ont för stackars Mayah. Hon skulle vara välrastad och ha tom mage vid insemineringen och det var extra bra att hon är så välmusklad och har lite underhudsfett. Eftersom veteringären måste känna sig fram även på utsidan av magen. Mayah stod snällt medan veterinären förde in röret. Det såg t.o.m. ut som om hon tyckte att det var skönt! Sedan sprutades sperman in och det är väldigt viktigt att den kommer på rätt ställe, något som märks direkt den inte gör det. Tiken måste stå helt stilla och vara avslappnad. Det gick jättebra för Mayah - hon var verkligen duktig. Sedan skulle hon stå med baken upp i minst 10 minuter för att motsvara en hängning. Det var jobbigt, men det hjälpte något att vi gjort det tidigare med Poni.

Efter ytterligare två lyckade insemineringar åkte vi mot Östavall och kennel Lejonklippan. Där sov vi över för att nästa dag åka hem. Vi passade på att ta nya kort på Quincys vackra dotter Costa.

Nu kan vi bara hoppas att allt går bra och att Mayah blir dräktig.

Tusen, tusen tack till Lena för förtroendet och Linda och Tomas för passningen av Quincy och Buffy!

Stort tack till våra hustomatar som installerat en ny tvättmaskin och städat så fint hos oss!