Dagarna i Lidköping
| På onsdagkvällen gick tåget mot Lidköping med mig
och Mayah från Umeå centralstation. Vi åkte hela natten
och en bit in på dagen (14 timmar närmare bestämt) innan
vi fick byta till buss i Skövde. Det blev stressigt för oss på
tågstationen eftersom tåget var försenat och faktumet att
Mayah inte ville åka rulltrappa trots att hon var ivrigt påhejad.
Det hela slutade med att vi missade den tilltänkta bussen. Vi bestämde
oss för att uppsöka en gräsplätt och göra toalett
och möttes av spöregnet utanför dörren. Trötta,
blöta, hungriga och gnälliga kom vi till sist fram till Lidköping
där vi möttes av Brasses matte Helene Andersson. Hon är en riktig fixare och snart var vi vid gott mod igen. Mayah hoppade ur bilen och sprang glatt fram till Brasse som stod och väntade när vi kom. Av ljuden att döma så tyckte de genast väldigt bra om varandra. När vi lite senare släppte ihop dem så lekte de tillsammans ett tag innan de fick till en parning helt utan hjälp. Hängningen varade i drygt 20 minuter. Det var på Mayahs 12:e dygn i löpet. Dagen därpå var de mycket mer ivriga och skippade helt förspelet. De satt ihop i stort sett direkt och hängningen varade i 33 minuter. Nästa dag hade de springtävling och sprang runt runt i en väldig fart innan de slutligen parade sig. Då blev hängningen den längsta, hela 42 minuter. Båda hundarna var så trötta på slutet att de lade sig ner - ända mot ända. På söndagen när jag och Mayah skulle åka hem blev det också en parning, men den här gången var det inte lika intresserade av varandra som tidigare och efteråt var Mayah ganska tjurig mot Brasse. Under hela vår vistelse var Helene en riktig klippa - lagade jättegod mat och ordnade med allt. Vi vet inte hur vi ska någonsin kunna återgälda henne! Många kramar till dig Helene och tack för allt och pussar till Brasse som var så duktig. Sedan återstod bara resan hem. Det var många fler hundar med på vägen hem och det verkade som om de flesta, oberoende av kön, tyckte att Mayah som löpte var lovligt byte. Jag kände flera gånger att nu kliver jag av tåget så får Tim komma och hämta oss. Mentalt hade jag siktat in mig på Sundsvall för dit är det inte så långt att köra. Det tar mindre än tre timmar. Tyvärr gick tåget inte alls den vägen utan stannade någon stans i inlandet. Motvilligt stannade vi kvar på tåget tills vi försenade kom fram i Umeå på måndagmorgon. Tim hade lagat oss en smaskig frukost och efter den bar det av raka vägen i säng för både Mayah och mig. Trots allt vi varit med om på resan dit och hem så vägde den trevliga tiden hos Helene och Brasse över så att resan kändes enbart positiv. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir valpar! |
| Klicka på bilderna
för att se dem större!
|