Vi körde från Mårdsjön till Kapellskär som ligger utanför Uppsala på söndag. Båten (M/S Vana Tallinn) till Estland skulle gå klockan nio på kvällen och vi tyckte oss vara ute i god tid. Vi kunde läsa på Tallinks hemsida att just den båten som vi skulle åka med skulle senare in på renovering för den var visst ganska gammal. Vi hade bokat en sk. hundhytt. Det fanns bara en sådan på den här båten. Den var rymlig med våtrumsmatta på golvet istället för heltäckningsmatta och kraftfull AC-anläggning. Det fanns fyra bäddar så hundarna tog de två nedersta. Resan över gick väldigt bra trots att den tog lång tid för hundarna, hela tio timmar. Om vi bortser från Veni så var de andra inga vana resenärer och de skötte sig väldigt bra. De traskade lugnt genom trängseln på bildäck, förbi alla fulla människor på väg upp i trapporna till hytten på båten, de åt och drack och sedan gick de och sov tills vi var framme nästa morgon - motorljud och gungningar till trots.

I tullen var de ganska ointresserade av hundarna och efter att ha visat passen fick vi passera utan någon närmare inspektion. Vi rastade hundar och körde till Tallinn. Där visade det sig efter ett bra tag att det var ganska dyrt att ha hund på hotellen. Det gick på de allra flesta ställen, men då skulle vi betala mer per natt för hundarna än för rummet i sig. Det kändes elakt dyrt, tyckte vi. Den här dagen var det också mycket varmt och vi körde iväg till en sjö och lät hundarna simma. Till sist hittade vi en stuga på Laulasmaa Holiday Center, ungefär 3 mil väst om Tallinn. Där bodde vi hela veckan eftersom vi inte ville tramsa något mer med boendet. Det var helt ok i sin enkelhet.

I Tallinn tittade vi på många saker. Historia intresserar oss båda och Tallinn som gammal Hansastad med sin medeltida stadskärna var förståss väldigt intressant. Det fanns många kullerstensgator med byggnader från 1000- till 1400-talet, fina parker att rasta hundarna i, och en otroligt fin strandpromenad där hundarna kunde kika lystet efter svanarna i havet.

En mäktig syn var den stora, rikt utsmyckade ortodoxa katedralen som byggdes under 1800-talets sista år. Under den perioden genomdrev Ryssland en "förryskningskampanj" och onekligen förändrar katedralen silhuetten av Tallinn. Med tiden har den blivit en symbol för det gamla ryska tsarimperiet. På insidan var det förbud mot fotografering så vi fick köpa lite vykort för att bättre komma ihåg de fina mosaikerna och ikonerna. Klocktornet rymde Tallinns häftigaste uppsättning klockor - 11 stycken varav den största vägde 15 ton. Före gudstjänster kunde vi höra alla klockorna spela.

Fint var också slottet Kadriorg. Det var Tsar Peter den store som påbörjade bygget av slottet och dess omgivande park (nästan 100 hektar mark!). Gatorna runt omkring är som ett arkitekturmuseum. De väver samman olika epoker och sekel. Adelns villor och sommarhus samsas om utrymmet med lite enklare estniska trähus. I området såg vi också Presidentpalatset och många ambassader. Själva Kadriorg är ett barockslott och det fungerade i sina glansdagar som sommarstuga åt tsaren med sin stora familj. Numera fanns Estlands konstmuseums samlingar av utlänsk konst i slottet. Vi hade väl kanske hellre sett lite mer hur rummen sett ut på tsarens tid, men vi fick fantisera ihop det för oss själva.

Mest påfallande var ändå stadsmuren med dess torn och portar i Tallinn. Den var en gång det starkaste befästningsverket i hela norra Europa, men det var på 1500-talet. På den tiden var muren 3 meter bred och 16 meter hög och sträckte sig 4 kilometer runt staden, befäst med 46 försvarstorn. Två kilometer av stadsmuren med 26 försvarstorn har överlevt in i våra dagar. Tornet som kallas "Tjocka Margareta" byggdes för att imponera på sjöväga besökade och som försvar från anfall från hamnen.

Många av tornen var öppna för allmänheten och vi kunde gå upp och få oss en titt på utsikten över Gamla staden och Domberget. Inte så ofta för Mimmi som är höjdrädd, men ibland gick det riktigt bra.

I Gamla staden gjorde vi också en hel del shopping. Det mesta är mycket billigare i Estland motför i Sverige och även om Tim inte är speciellt bra på att spendera pengar så fick även han köpt några saker. Att äta ute på fin restaurang med god trerättersmiddag unnade vi oss. Något av en favoritrestaurang blev Kalle Kusta som låg just i Gamla staden. Vi gick också på bio tre kvällar. Det var också väldigt billigt motför hemma i Sverige. Vi såg Da Vinci Koden, vilket inte alls motsvarade boken! Rätt svårt var det också att hänga med i franskan när det inte var textat annat än på estniska. Vi såg också X-men och Mission Impossible III. Vi hade läst på om hur krimminellt Estland skulle vara, med mycket tjuvar och mördare. Men vi såg då inga skummisar. På de typiska turistställen som vi var fanns nästan alltid minst en polisbil och det kändes alltid väldigt säkert på gatorna, även sent på kvällen.

Estland ockuperades första gången av Sovjetunionen år 1940, sedan av det nazistiska Tyskland 1941 och därefter återigen av Sovjetunionen 1944. Lander förblev sedan ockuperat och med tvång införlivat i Sovjetunionen från krigsslutet 1945 fram till självständigheten 1991. Ockupationensåren har lämnat outplånliga spår i Tallinns stadsbild. Idag tjänar de som minnen av den regim som en gång utövade hård kontroll över varje liten del av livet i Estland. För oss utländska besökare, med (som Tim) ett intresse för den här perioden i Europas historia, är de fascinerande platser. Vi var till KGB-högkvarterets byggnad. Man kan lugnt säga att den olycksbådande byggnaden med bottenvåningens igenmurade fönster en gång i tiden var stadens mest fruktade plats. Hit fördes påstådda fiender till staten och förhördes, sedan sköts de eller sändes till Sibiriens arbetsläger. Skylten på huset berättar på estniska att "Denna byggnad inrymde den sovjetiska ockupationsmaktens förtryckarorganisation. För tusentals ester började här lidandets väg."

Vi var också 23 våningar (170 meter) upp i hiss i Tallins TV-torn. Klara dagar påstås men kunna se den finska kusten i fjärran, men så bra sikt hade inte vi den dagen som vi var där. Tornet öppnades 1980 och är ett imponerande exempel på Sovjetisk ingenjörskonst. Under frihetskampen kom stridsvagnar för att skjuta ner den här tydliga symbolen för Sovjetunionen men människorna i Tallinn var stolta över "sitt" TV-torn och bildade en mänsklig kedja runt tornet. Det finns ett monument över den händelsen i form av en stor sten framför tornet.

Vi var också på det Estniska Ockupationsmuseet, tillägnat perioden 1939-1991. Genom video, fotografier och ljudspel återberättades denna period av förtryck och folkligt motstång. Vi fick en liten inblick i hur vanliga människor klarade vardagen under denna svåra tid.

En dag var vi till Tallinn Zoo. Det grundades redan 1939, med mer än 5400 djur av 350 olika arter. Det var en besvikelse som lämnade sur eftersmak. Djuren var väldigt stressade och bodde trångt och smutsigt. Vårt tips är att inte besöka det!

Ungefär en mil från där vi bodde låg kusten. Där fanns långa, fina sandstränder, men också höga kalkstensklippor som stupade brant ner i havet. Vi hade inte heller långt till den gamla flottbasstaden Paldiski (där färjan också kommit in). Där fanns många gamla tegelbyggnader, bunkrar, en fyr och radarstationer som alla vittnade om bevakning av all aktivitet på havet. Runt den delen av kusten som var klippig och brant fanns inga räcken eller skyddsanordningar. På ett ställe fanns det en varningsskylt som såg ut att innebära "Fall inte ner!". Där var det 35 meter till havet. Väldigt vackert var det längst kusten. En dag var vi till staden Haapsalu. Där tittade vi på ett stort turistbygge som nästan var klart. Det var i form av ett medeltida biskopsborg där man skulle kunna förflyttas bakåt i tiden genom diverse aktiviteter. Tim provade på att med en murbräcka komma in genom porten. Det såg tungt ut. Haapsalu är annars mest känt för sin tågstation dit tsarens familj anlände om somrarna. Där fanns också några gamla tåg uppställda för nyfikna besökare.

Haapsalu kändes bekant på något konstigt vis. Kanske kunde det bero på att illustratören till många av Astrid Lindgrens böcker, Ilon Wikland, spenderade sin barndom här. Många av stadens hus och gator ha inspirerat henne. Men främst borgen som vi skrev om tidigare. Den sägs vara grunden för Ronja Rövardotters borg. Något som inte alls var svårt att föreställa sig!

Till hundarnas förtjusning hade även Haapsalu en strandpromenad. Den ryske tonsättaren Pjotr Tjajkovskij har en minnesbänk där. Han gästade staden sommaren 1867 och myten berättar , att just här tyckte kompositören om att sitta och se på soluppgången.

Samma dag som vi var på utställning åkte vi till staden Narva. Utställningsdagen var också den en varm dag. Narva ligger alldelens mot den ryska gränsen och på infarten passerade vi ett stort gäng lastbilar som låg i en egen kö för att köra genom tullen till Ryssland. Tim blev förståss sugen på att även han, ta sig in i Ryssland, men se det gick inte utan visum. I Narva shoppade vi en hel del. Där var det betydligt billigare än i Tallinn. Vi besökte Narva slott och Svenskmonumentet från Karl XIIs tid. Dagen efter tog vi färjan hem till Sverige. Det blev lite jobbigare för hundarna på återfärden eftersom det var under dagen som vi åkte då. Vid tullen på väg in i Sverige fick vi ta ut alla hundar för identitetskontroll. De sökte också igenom hela bilen för att säkerställa att vi varken var terrorister eller smugglare. Vi kom hem klockan 05.00 på morgonen mot måndagen. Klockan 07.00 åkte vi båda till respektive jobb. Då kändes det lite segt och trött i både huvudet och i kroppen, men vilken härlig resa med många minnesvärda upplevelser vi har haft!