Grynet och Bolli från vår Final Mojo-kull var till Nordmalings BHK för Mentalbeskrivning. Båda gick igenom hela banan och fick "Genomförd Mentalbeskrivning med godkända skott".

Arrangemanget som var i dagarna två var helt utmärkt med fin bana (vi hade ju sett den när Martenlake's Ghost Hypnodisc gick), duktiga figuranter, trevlig och peppande testledare i Nordmalings BHKs egen Linda Nyberg samt beskrivaren Margareta Lundmark från Ö-vik. Det var hundar av många raser som beskrevs under helgen, 8 st hundar per dag, men förvånansvärt lite brukshundar.

Det var ganska varmt men blåsigt under söndagen och Grynet och Bolli gick båda på eftermiddagen med bara en hund emellan. Vi hade Margaretha och Isabell från Unique Dogs kennel med som stöd i publiken. För oss var det första gången vi gjorde MH med en sådan ung hund som Bolli och visst kändes det och visade sig även i hennes reaktioner. En äldre hund med mera erfarenheter är ju betydligt "coolare".

På förföljandet av trasan sprang både Bolli och Grynet efter trasan i full karriär och bromsade in vid "bytet", nosade på trasan men tog den inte i munnen. Grynet körde samma visa 2 gånger medan Bolli tyckte att det faktiskt räckte med en gång.

På aktiviteten trodde vi nog att de skulle ha svårare att slappna av och tagga ner. De hade båda sprungit efter trasan och förväntade sig säkert en ny "fartfylld" aktivitet när vi gick ut och ställde oss för att bara stå stilla i 3 minuter. De minuterna känns jättelånga, kan jag bara tala om. Men både Bolli och Grynet kunde lugna ner sig, utan att för den skull slänga sig som klubbade sälar, helt omedvetna om omgivningen. Vi tyckte att de klarade momentet fint.

På avståndsleken sprang de båda iväg direkt mot figuranten, men ingen av dem var spreciellt intresserad av någon gemensam lek. Sedan kom då de momenten som kan te sig skrämmande - dumpen (overall som dras upp snabbt ganska nära hunden), skrammel (ljud som blir av en tung kedja/kedjor som dras över en plåt som ligger upphöjd i en låda brevid hunden som går förbi), spöken (två spöken som långsamt närmar sig hunden) och till slut skottprov (de skjuter både under lek och under passivitet). Generellt kan vi säga att Bolli blev mera rädd än Grynet, förutom Bollis 1:a på skottet där Grynet hade en 2:a. Men med hjälp från "mattarna" så klarade de av alltihopa och stod kvar för spökena.

Roligt var att varken Grynet eller Bolli visade någon som helst aggressivitet på något moment. Givetvis var det också roligt att de båda klarade skotten på slutet. Det är lite av en värdemätare för hur "jobbigt" de haft det under banan.