När klockan ringde vid 6-tiden på söndagmorgonen såg jag till min förvåning att det var lite mulet. Tyvärr klarnade det upp innan klockan 8.00, när vi skulle gå våra viltspår i öppenklass, och temperaturen mättes till 29 grader. Vi badade hundarna i älven och vattnade dem så gott det bara gick. Domaren, Tore Lundgren, från Dreverklubben Västerbotten, tyckte ändå att förhållandena var på gränsen till att vi skulle ställa in. Det var väldigt varmt och har varit så en längre tid här uppe i Norrland och i skogen kunde jag se hur ett moln av damm steg upp efter Buffy. Nog för att hon brukar ha ett högt tempo ;) men nu var det väldigt torrt i marken också, därav dammet.

Dagen till ära hade domaren med sig en domaraspirant. Det var hans sista start som aspirant och han var väldigt duktig tyckte jag. Till råga på allt bor han i Bullmark som är ca 8 km från Mårdsjön! Snacka om att vi vill ha honom klar som viltspårsdomare!

Diva hade en sämre dag. Hon knatade sig igenom hela spåret och hade godkänt skott. Svårigheterna med återgången och den oblodade vinkeln löste hon också, men däremellan var det lite si och så med spårandet och upptäckten av färsk älgbajs (eller spillning som jag fått lära mig idag att det heter) var en störning. Det blev ett tredje pris som jag hoppas inte var alltför nedslående för vi vet ju att hon kan det här egentligen.

Buffy ångade på i vanlig ordning. Jag är ju så extremt dålig på att lita på henne och bara gå på utan att fundera, vilket gör att jag också är dålig på att gå spår som jag inte blodat själv. Spåret gick i blandskog och det var som sagt var väldigt varmt och mycket torrt i marken och luften. Vinden var i stort sett obefintlig. Jag hängde med och sluttiden var 17 minuter, då vet jag inte om han drog bort tid för badandet som hon gjorde i återgången. Hon drog iväg mot en liten bäck som var ganska djup och både drack och badade. Jag tänkte kalla tillbaka henne men domaren sa att jag skulle låta henne hållas tills hon själv kände sig redo att fortsätta. Minuterna tickade...det kändes länge men var säkert runt 2 min. Sedan kom hon upp som en blöt flodhäst och fortsatte direkt som om inget hade hänt. Efter skottet var hon lite osäker på vad vi skulle göra. Det var ju första gången för oss båda och jag tror inte att hon riktigt var inne på att vi var inte klara. Men det löste hon också och sedan var spåret nästan slut. Domaren sammanfattade så här på protokollet:

"Tar an spåret i lämpligt tempo. Visar utmärkt spårningsförmåga. Går ned till vatten vid återgången för att dricka.. Klarar oblodad vinkel perfekt och oblodad sträcka. Skottfast."

Buffy fick ett första pris! Nu får vi vänta tills vädret blir svalare både med mera träning och tävlingar.