Nu under uppehållet i älgjakten får man passa på ifall man vill gå rörliga Viltspårsprov. Vi var uppe och iväg i ottan. Faktiskt visade termometern på -1 när vi var framme vid spårstart. Det var vitt av frost överallt på marken. Mycket vackert - men svårspårat! Vi fick därför rasta hundarna en extra sväng med domaren Thore Lundgren från Västerbottens Dreverklubb medan marken tinade upp.
Börje fick ett spår i blandskog. På protokollet är det mesta förkryssat - barrskog, myr-/ mossmark och lövskog. Vinden var endast lätt. Börje tuffade på som ett tåg, sin vana trogen. Spår passar honom utmärkt för han är väldigt självständig. Jag försökte att inte var så hysteriskt nervös och komma ihåg att andas och ta mig tid att njuta i skogen och "läsa hunden". Det är svårt, tycker jag. I skogen går jag stel som en militär fast med axlarna uppe vid öronen. Nu är det tur att Börje är duktig. Han klarade allt jättefint och fick ett 1:a pris. Det här var första gången vi tävlade i viltspår. Provförloppet har domaren beskrivit så här:
"Tar an spåret i lämpligt tempo. Utmärkt spårningsförmåga. Ringar V 1 som är blodad, V 3 som är oblodad samt V 4 som är återgång. Oblodad raksträcka märks ej. Skottfast."
Börje gick spåret på 18 minuter. Sedan var det hans kullsyster Divas tur. Tyvärr ville inte Diva spåra alls idag. Så där låg det ett oanvänt spår helt i onödan!
Då kallades Elodia in. Hon har varit med och tränat med "de stora hundarna" när vi varit iväg, men tanken var att hon skulle kunna vara klar att gå ett anlagsprov till våren 2008. Nu gick hon hela öppenklasspåret med skott och allt! Så nu är det bara att vänta tills vi får ett officiellt provtillfälle för henne.
|

Elodia, Buffy och Börje |