- Oj, vad svårt! Här luktar det jättemycket matte!

Hrmmm...smakar gott också...

-Jag tror inte det kan bli bättre än så här. Vi stannar här och smaskar blodblandad mossa och barr, eller hur?

Vi hade lagt spår som vi tänkte gå framåt eftermiddagen/ kvällen på lördagen. Vädret var ganska bra, lite kallt och lite blåsigt, men helt ok. Efter en lång stund kom Kalle igenom sitt viltspår, vilket var hans första. Det var roligt att se honom arbeta så, även om det var med uppehåll för att tanken skulle hinna upp och en hel del försäkringar om att han gjorde "rätt". Så när Kalle då äntligen var klar hade det börjat skymma. Raskt fick Veni starta och sin vana trogen så tog det sin lilla stund - detta till trots så var hon jätteduktig! Det var nog hennes svåraste spår med tre räta vinklar, ett bloduppehåll och en ordentlig längd på säkert 600 meter totalt. Hon sov hela kvällen sedan. Efter Veni var det givetvis inte ljusare, vi fick verkligen se hur fort det mörknar nu och att hösten är här med full kraft. Elodia och Bamse fick starta sina spår ungefär samtidigt och sedan hade Diva ett vanligt spår med träapporter kvar. Bamse som hittills inte visat några som helst tecken på att förstå viltspår, endast husse har haft förhoppningar på honom. Nu chockade Bamse och klarade ett spår med två vinklar i mörkret (se kortet hur mörkt det blivit)! Jobbade helt otroligt bra - utmärkt tempo och väldigt självständigt. Väldigt, väldigt stolt när han hittade klöven som han bar själv hela vägen tillbaka till bilen. Jag ska viligt erkänna att jag gett upp allt hopp om att han någonsin skulle spåra ens hälften så bra som han gjorde nu. Det var jättekul och vi väntar med spänning på en forsatt utveckling, Bamse! Sedan var det helt enkelt skitmörkt i skogen så Sevens viltspår fick ligga kvar oprovat.