Till minne av C. I. B, Norduch, Nuch Martenlake's Mojo Meo Voto "Greven"
011010 -- 100125

Greven föddes i vår första kull under hösten 2001. Vi minns honom som en av de lugnare i kullen, redan då en favorit hos oss på grund av sitt lugna sätt och sin fina exteriör. Vi skulle ju spara en tik själva från kullen, så det var aldrig tal om att Greven skulle bo hos oss, inte heller att någon annan hane ur kullen skulle göra det. Att brorsan Bamse kom att bo hos oss blev först senare, då han omplacerades just före två års ålder.

Greven nästan 7 veckor gammal

Dumper, Greven och Bamse 7 veckor

Då kändes det fruktansvärt att sälja en valp så långt bort som till Trollhättan (mer än 100 mil enkel väg)och dessutom till någon som vi inte kände sedan tidigare. Men Greven kom på besök med sin syster Lea redan påföljande sommar. Då var han nyfyllda 8 månader och en välväxt valp. På kennelklubbens utställning i Vännäs placerade han sig som BIS 4-valp, den enda Leonberger som var BIS-valpplacerad under hela det året.

Heidi och Greven i Vännäs 2002

BIS 4-valp 2002. Seamus Oates dömde BIS-finalen.

Under åren så har Greven fått avkommor i Sverige och Norge. Totalt 10 kullar, om vi inte räknat fel. Vi har importerat en tik från Norge som Greven är pappa till. Hon heter Terr-Leon's Yppige Ylva "Norja". Sedan har vi också vår egen "Gamen" som även han har Greven som pappa. När Greven var nyss fyllda två år bestämde vi oss för att frysa sperma efter honom inför framtiden. Så det ligger säkert på Ultuna inför just - framtiden. Visa av försöket att frysa sperma från hans pappa Brasse vid 7 års ålder så tog vi denna gång sperman i tid så att kvalitén skulle vara så bra som bara möjligt.

Greven tillsammans med några valpar ur vår Mojo 2004-kull sommaren 2004

I omgångar har Greven sedan kommit på utställningskollo hos oss. Så här i efterhand kan vi bara tacka Heidi och Roberth (Grevens matte och husse) för förtroendet att få ha Greven här hos oss, en del gånger i flera veckor i sträck. Vi har ställt honom till finsk champion i Rovaniemi och sett honom ta det danska championatet och dessutom bli grupp 1:a i Hedensted samt sett honom ta svenskt cert på rasspecialen i Mörtlösa som unghund. Greven har i mångt och mycket varit en "poster-boy" för Martenlake's kennel. Hans många fina utställningsresultat och efterföljande titlar är vi jättestolta över, även om vi ibland fått tjata och anmäla i smyg för att få honom ut i ringarna.


Men alla titlar och framgångar till trots så tror vi ändå att det är hans speciella sätt, eller hans väsen som folk kommer ihåg när det gäller Greven. Mentalbeskrivningen var lysande - i våra ögon var han precis som rasstandarden beskriver, men som väldigt många inte är. Greven var en cool kille som verkligen berörde många. Han hade utstrålning och resning som en Gud (går inte att beskriva bättre). För att prata "fackspråk" sjävsäker, skottfast, oberörd för ljud, mycket social, nyfiken, och han lade inte på sig av obehag. Att ha honom med i vardag var aldrig något annat än en glädje - utom möjligen när han och Baron tog ur bilen och själva tog sig in på ett köpcenter eller när vi lämnade honom i bilen, tillsammans med alla andra hundar (!), på parkeringen på en utställning för att bära in tält och annat före, då lät Greven som om han blev misshandlad.

De hade många små likheter och egenheter, mamma Mayah och Greven. En del kunde kanske härledas direkt från ren bortskämdhet hos de båda, men annat var roligt och ibland skrämmande lika. Till exempel jaktlusten och vad vi kallar "high maintanace beteende". Saker man märker först när hunden bott ett tag i familjen. Även saker som pappa Brasse alltid gjorde, ogillade eller tyckte om, samt bland annat hur Veni alltid gör när hon vill ha mat och deras envishet, är helt exakt lika med Grevens beteende.

Syster Veni, mamma Mayah och Greven

När Greven blev äldre och vi lärt känna både hans matte och husse bättre så kändes det inte längre lika långt till Trollhättan som det gjorde när Greven var valp. Vi har täta kontakter och ibland tror vi att Telia skulle överleva enbart på mig och Heidi som kunder. Under hela Grevens liv har vi känt oss delaktiga och vi vet också av erfarenhet att Heidi är likadan när det gäller Grevens valpar, en delaktig hanhundsägare.

Greven var inte vår hund, utan en hund från vår uppfödning. Ändå känns det som om vi förlorat en av "de våra". Vi vet att Greven var mattes och husses allt i världen och det är så ledsamt att tänka på dem i deras sorg. Alla våra tankar är hos dem och Greven.

Trots det så har vi bara glada minnen av Greven. Även om hans död kom plötsligt och för alltför tidigt så kommer vi alltid att minnas honom med glädje och stolthet.


Greven i Tvååker 2007. Foto av Anna P.

Greven och brorsan Bamse. Inte bästa vänner, men toleranta herrar som inneboende.