In loving memory of Such, Nuch, SVCh Lejonklippans Costa Nada av Quincy ”Buffy”

000303—100729

Buffy föddes tidigt på våren 2000 på Lejonklippans kennel som på den tiden fanns i Ånge. Vår hane Quincy var pappa till kullen så vi ville förståss ha en parningsvalp. Alla valparna hette ”Costa” och sedan fick vi bestämma själva vad vår valp skulle heta i stamtavlan och det blev Costa Nada av Quincy. På TV gick då ett program som förmodligen startade hela vampyr-hypen som nu är i full blom – Buffy The Vampire Slayer. Vi kallade därför valpen för Buffy direkt från 8 veckors ålder.

Som valp var Buffy väldigt lättsam. Hon lärde sig snabbt nya saker och ville vara med på allt vi hittade på. alltid glad och följsam Även när Buffy blev äldre hade hon en enorm ”will-to-please”, vilket inte är särskilt vanligt inom vår ras. Vår erfarenhet är att Leonbergern lär sig fort, men att den gärna gör saker för egen vinnings skull – för en bit godis eller liknande. Så var inte Buffy alls, även om hon älskade godis. Inte heller krävde hon att vi skulle aktivera henne eller att hon skällande försökte uppmana oss till nya saker. Nej, hon var avstressad men gick att ”få igång” och ”få av”, som att trycka på en knapp.

Vi var med på lite valputställningar och Buffy tyckte det var roligt. Speciellt att springa och galoppera och hoppa.  Hon tyckte också om utställningar för då fick hon träffa mycket hundar och människor – alltid en charmerande, öppen och social hund. Exteriört var hon av den äldre typen med framför allt en utmärkt front. Efter hand blev hon svensk utställningschampion och även norsk utställningschampion. 3 st Cacib tog hon på sin väg och det fattades ett utländskt för att hon skulle tituleras C.I.B.

Med Buffys pappa Quincy gjorde vi det mesta inom hundsporten. Han hade en väldig motor och arbetsvilja. Något som tydligen gick i arv till hans dotter, om än hennes psyke var mer mot sin mamma Saras. Buffy avlade tre olika anlagsprov; bevakning, sim- och räddningsprov och viltspår. Bevakningen och viltspåret passade henne perfekt eftersom hon var så självständig och sjävsäker medan simmandet mest var helkul ur hennes vinkel. Buffy innehar vad vi kallar ”flock-rekordet” i lydnad, dvs det bästa någon hemma hos oss klarat av med någon av oss som förare. Quincy gjorde 136,5 poäng i Lydnadsklass I och Buffy gjorde 143 poäng. Buffy gick aldrig någon valp-, allmänlydnad- eller annan kurs utan en dag tog husse med sig Hundskolans röda bok ”Tävlingslydnad” och gick ut på gården och började träna in moment. 2005 vann Buffy tävlingen ”Allroundhunden” som var under en helg i Umeå. Hon tävlade då i vatten, lydnad och på rasspecialen (utställningen). Hennes avkommor blev Bästa avelsgrupp med henne samma helg. Senare blev Buffy svensk viltspårschampion samma dag som hennes son Leo tog titeln.

Buffy fick en kull valpar 2003. Vi kallar dem Ghost-kullen. Våra valpköpare har varit fantastiska när det gäller att röntga sina hundar från ALLA våra kullar, men när det gäller ”steget längre” dvs att ögonlysa, göra MH, ställa ut, tävla osv då har valpköparna från Ghost-kullen varit mest aktiva. Eller så är det för att de valparna har varit mest aktiva och behövt ett större utlopp för sin energi motför vad Mayahs valpar har visat. Vi vet inte vad det beror på men vi är väldigt tacksamma, vad än orsaken är. ”Valparna” är nu snart veteraner och två stycken har gått vidare i avel, två stycken har tagit viltspårschampionat, många har klarat anlagsprov i viltspår och många har gjort Sim- och räddningsprov, ett cert och ett cacib har de tagit i utställningsringarna. 2006 fick Buffy livmodersinflammation och opererades. Hon blev snabbt frisk igen, men det blev ju aldrig några fler valpar tyvärr.

När Buffy blev äldre var hon i stort sett likadan som när hon var ung. Hon var alltid matglad och det blev hon verkligen efter operationen. Hon tog mat av de andra och såg alltid till att hon fick mest. Hon var glad, pigg och frisk ända in till sista natten. Sista utställningen gjorde hon i oktober 2010, samma säsong som hon blivit 3 gånger BIR-veteran på SKK-utställningar.

Buffy var en underbar hund på alla sätt. Vi hoppas att fler än vi får möjlighet att uppleva en sådan, bortom alla titlarna och avkommorna, var hon en sådan älskvärd hund som var så lätt att tycka om och som så lätt tyckte om andra.